Nu har mamma legat på sjukhuset i fyra dagar. Hon har legat på avdelning 56, hjärt- och akutmedicin, men ska ikväll flyttas till avdelning 23, medicinkliniken.
När mamma kom in i måndags konstaterade akuten att mammas natriumvärde är för lågt, 118 då normalvärde ligga mellan 136-145. Hon sattes på vätskereduktion till max 800 ml vattenintag/dag tills dess att värdet går upp. Det är tydligen den vanligaste behandlingen som sätts in när natriumhalten är rubbad. Låg natriumhalt leder till förvirring.
De antar att natriumhalten är för låg för att mamma druckit för mycket vatten, vilket jag har svårt att tro. Jag tror snarare att det har med den vätskedrivande medicinen som mamma äter, vilket man kan läsa sig till på google om man söker orsaker till natriumbrist. Vi fick veta att mamma hade lågt natrium redan i mars, när hon sjönk ihop några timmar efter at hon tagit sin första covidspruta och det enda man då sa till mamma var att hon skulle salta lite extra på maten med natriumsalt. Så den låga natriumhalten är inget nytt däremot har den sjunkit från 125 i mars till 118 som den låg på i måndags. Idag torsdag har natriumvärdet ökat till 126.
Vidare har avdelning 56 röntgat mammas lungor, hjärna, rygg och mage.
Lungorna hade de inget att säga om, mer än att hon hade början till KOL. När mamma kom in i måndags låg hennes crp (sänka) på 68. Normalvärde ska ligga under 10. De gav henne penicillin för urinvägsinfektion, trots att stickan inte visade på några bakterier (som en försiktighetsåtgärd menade överläkaren) och satte in kateter. Hostan som hon hade försvann när hon fick morfinet i måndags, men kom tillbaka på tisdagen.
På hjärnan kunde de se en förändring, en fläck, men den var oförändrad sedan de senast röntgade henne i mars. Denna fläck var tecken på demens. Något de inte berättade för oss i mars.
Mag- och rygg röntgen som hon tog idag torsdag, visade att tarmen var full med bajs och att mammas kotor var kraftigt ihoptryckta. Men ingen cancer, vilket vi skulle se som positivt, tycket överläkare Kerstin som jag fått prata med två gånger idag. Hon är orolig och sover dåligt kunde de också konstatera. Ikväll ska hon få komma till avdelning 23, som är specialiserade på gamla människor, berättade hon och de skulle ta bra hand om mamma där. Där ska hon minnesutredas och medicinutredas lovar Kerstin och fortsätta kontrollera natirumvärdet.
Undrar om de kommer att göra något åt att mamma har bajs i hela tarmen? Hon har ju klagat på ont i magen sedan i söndags och hon får inte tillräckligt med vätska och dessutom får hon penicillin fast hon inte har bakterier i urinen känns inte som det bästa för en föstoppad mage. Jag fråga om de kan ge mamma vitaminerna som min syster gett mamma vid ett av besöken: C-vitamin, D-vitamin och Magnesium. Det ville hon inte riktigt svara på. Men lovade att undersöka var de tagit vägen.
Jag har ringt mamma varje dag och fick facetima med henne när min syster var där i tisdags och igår onsdag.
I tisdags så satt mamma upp, hon pratade långsamt och klippte med ögonen som om hon var väldigt trött. Ansiktet såg annorlunda ut, hon var liksom stel och hade svårt att röra på munnen.
Natten till onsdag när jag bad för mamma i sängen blev jag så oerhört ledsen. Jag började gråta hejdlöst medan jag bad till Gud att hela mamma. Inom mig hörde jag en röst som sa att mamma är död. Jag kände ett mörker och en oerhörd sorg. Jag berättade för min syster dagen därpå. Jag berättade att jag inte fick en bra känsla när jag bad för mamma utan att jag blev väldigt ledsen och sorgsen, att det kändes som mamma dött redan inom mig. Jag tror inte att det gick in riktigt för min syster vad jag upplevt och vad jag sa.
Igår onsdag låg mamma ner när vi facetimade. Hon var svagare. Hon fick se Puppy som mår lite bättre idag. Hon sa att hon tyckte att jag var blek.
Jag sa:
- Jag saknar dig mamma!
Mamma svarade med långsam, ansträng röst, men ändå så tydlig:
- Jag saknar dig, Sophia. Hur kunde det bli så att vi kom så långt ifrån varandra?
