Jag undrar vad det är som gör att jag ibland känner agg mot människor som jag knappt känner. Falsk, kan jag tänkta jag när jag ser en människa le mot mig för första gången. Usch, vilka huggtänder hon har.... eller så stämplar jag en annan människa som osäker, trots att hon lyckats nå en hög position inom sitt arbetsområde. Vissa människor liksom döljer sig bakom en titel, men det finns ingen pondus där bakom. Och vissa människor har stor karisma och inger respekt, trots att de inte har någon titel alls.
Ibland så finns det bara där.... Insikten. Som jag tror stämmer, tills någon överbevisar mig.
Erkänn, du gör det också? Jag kan nästan med hundra procent säkerhet säga att de flesta människor "bedömer" varandra snabbt. Vi får ett första intryck och det sitter kvar. Tills något överbevisar oss.
Vad har den där människan gjort mig egentligen? Det vet jag absolut inte. Finns något outtalat mellan oss? Varför blir jag så där "igelkottig" annars, innan hon eller han fått en chans att visa sitt rätta jag?
Och ibland så försöker vissa människor att göra allt för att vinna vår dygd, för att vi ändå senare kan höra oss själv säga: "Vad var det jag sa -jag har aldrig gillat honom eller henne." Jag kände redan från början att något inte stämde!"
De "ofrivilliga" relationerna som man vare sig man vill eller inte tvingas ha med människor på ens arbetsplats eller hos tandläkaren, doktorn, biträdet i affären, för att inte tala om alla ofrivilliga möten med folk på tunnelbanan, som lyssnar på helt fel musik alldeles för högt, pratar med någon i mobiltelefonen som om den i andra änden var döv, eller de två som sitter snett bakom och pratar så att alla kan höra vad de säger och så tvingas man liksom delta, ända tills man kommer fram till sin station eller den där andra själv går av.
Det är också därför, som man inte kan räkna med att alla ska gilla en själv. Precis som jag slår ut mina "taggar" mot vissa människor ( eller extra känselspröt), så gör säkert vissa andra också så mot mig. Det är jag nästan helt övertygad om.
Eller är jag bara extra känslig? Är jag den enda i universum som har en mottagare som känner av att den här människan gillar inte mig, så att det är därför som jag fäller ut "taggar"? Eller är det jag som omedvetet sänder ut-"jag gillar inte dig"-till vissa människor så att de i sin tur känner sig olustiga och blir otrivsamma med mig? Det är förmodligen en kombination!
Likaså finns det människor som vi instinktivt tycker om, från början. Vi connectar. Det finns något som får oss att trivas tillsammans med varandra. Något outtalat.... och trivsamt, helt enkelt! Det finns bara där. Kemin stämmer.
What a feeling....
Det finns en tredje variant också, som är den vanligaste tror jag, när man inte tycker eller känner så särskilt mycket alls vid det första mötet. Det är ganska neutralt vad gäller bedömningar sinsemellan varandra och sedan växer fram en ömsesidig förståelse och vänskap fram, eller tvärtom, som man först inte såg eller ens kunde skymta.
Den här varianten gillar jag bäst, för om man får signaler på insidan- positiva eller negativa första gången, så brukar det vara tecken på något knepigt och att man ska vara lite vaksam. För "trevliga signaler" från början, behöver inte alltid betyda något och otrevliga signaler kan te sig så för att personen hade en dålig dag första gången man sågs. Det är mänskligt!
Det är tiden som avgör... Allt har sin tid. Precis allt! Och allt handlar inte om en själv. Också värt att tilläggas!
