Hur sammanfattar man en jobbig tid, som varat i närmare fem år? En tid som mynnat ut i beslutet att sadla om helt och byta karriär från administrativt arbete till florist. Det blir ett långt inlägg. Men efter regn kommer solsken. Alltid.
Stress på jobbet, förhöjt blodtryck, frozen shoulder i höger axel, sjukskrivenI början av 2018 blev jag väldigt stressad av det faktum att jag var beordrad att sitta två dagar i veckan på en annan arbetsplats där jag hade koncentrationssvårigheter, vilket resulterade i att jag dessa dagar fortsatte jobba hemifrån 1-2 timmar när jag kom hem för att hinna med. Jag fick förhöjt blodtryck och gick på regelbundna kontroller hos sköterska under hela våren. Jag fick också frozen shoulder i samma veva i min högra axel. Smärtan och rörelseinskränktheten smög sig sakta på för att sedan intensifieras och nå sin kulmen ungefär ett halvår senare. Inflammationen avtog i sakta mak tills det slutligen kunde betraktas som läkt. Det tog två år totalt och var väldigt smärtsamt. Jag gick hos sjukgymnast under tiden.
Ganska tidigt i processen sattes jag på en antiinflammatorisk hästkur som fick ett abrupt avslut efter bara ett par dagar efter att ha fått en allergisk reaktion av den stora mängd Voltaren och Alvedon som jag ordinerats.
Vila var det som hjälpte mig. Vila från att till exempel skaka sängkläder, dra runt på en dammsugare, använda vanlig datormus och istället använda ergonomisk mus, vila från att bära tungt och samtidigt ändå försöka hålla armen i lite rörelse för att stimulera läkningen. Jag började äta mer antiinflammatorisk kost, msm+ c-vitamin-tillskott och gurkmeja- och ingefärakapslar. För många övningar hos sjukgymnasten gjorde det värre, smärtan fick avgöra vad jag kunde och inte kunde göra från dag till dag. Att sova var verkligen svårt för det gjorde så ont hela tiden.
Frozen shoulder i vänstra axeln Hösten 2019 hade jag varit sjukskriven ett år, först på heltid och sedan med gradvis nedtrappning till 25 procents sjukskrivning. När det var dags att börja arbeta 100 procent igen bad jag min dåvarande chef om att få gå ner i tid från 100 till 80 procent. Det gick bra om jag gick med på att mitt avtal skrevs om och att jag förlorade min heltidstjänst. I augusti hade vi skaffat en liten chihuahua som inte kunde vara ensam för många timmar, vilket var en bidragande orsak till att jag ville gå ner i tid. Tyvärr började nu samma typ av smärta som jag haft i höger axel komma smygande i vänster axel och satt i cirka 1,5. Den här gången behövde jag inte sjukskrivas, tack och lov. Jag kontaktade samma sjukgymnast som jag gått till för höger axel utan att blanda in vårdcentralen överhuvudtaget.
Omorganisation, pandemi och tal om ännu en omorganisation 2020 kom pandemin och då jobbade jag som de flesta andra som arbetar med administration hemifrån. Jag hade fått en ny chef vid årsskiftet, delvis nya arbetsuppgifter och placerats i en ny grupp. Det flöt på och jag kom in i mina nya arbetsuppgifter. Precis innan sommarsemestern 2021 fick jag genom ett enskilt möte med min dåvarande chef veta att det skulle bli ytterligare förändringar till hösten. En ny omorganisation med förändrade arbetsuppgifter var något jag kunde räkna med - igen.
Mamma dör, åter sjukskriven Istället för kunna koppla av och hämta kraft under sommaren blev min sex veckors semester en enda lång orolig väntan på vad som skulle hända till hösten. Hösten kom och det som hände var att mamma fick hosta och svårt att röra sig, åkte in till sjukhuset den 1 november och dog efter att ha varit inlagd i elva dagar. Hon somnade in torsdagen den 11 november 2021. Jag hade sörjt mina fem katter väldigt mycket som gick bort mellan åren 2016 - 2018, men mammas bortgång blev extremt svårt att hantera. Den här sorgen var fysisk, den gjorde så ont på en annan nivå. Det kändes som jag tappade fotfästet totalt. Jag sjukskrevs och bodde hos min pappa fösta månaden efter mammas bortgång.
Pappa som fått lunginflammation samtidigt som mamma blev dålig och legat inne på samma sjukhus som mamma, fast i andra änden av byggnaden, skrevs ut några dagar efter att mamma dött. Han behövde omvårdnad då han var väldigt svag och förvirrad. Jag fick ansvara för hans medicin under denna period. Att pappa var på väg in i en demens visste vi inte vid denna tid, men det fick vi erfara det allt eftersom tiden gick, jag och min syster.
Corona, moster dör, hjärnskakning, ny omorganisation, sjukskriven igen 2022 kom och i februari fick både jag och min man corona. Coronan påverkade min hälsa med huvudvärk, magont och ont i ögonen. Jag blev sjukskriven i två veckor och hade jobbat en dryg månad då min moster Annie dog, den 22 mars. Hon som varit som en mormor för mig. Dagen efter detta sorgliga besked fick jag en kraftig hjärnskakning. Jag trillade på gång- och cykelbanan efter att ha jagat i fatt min lilla chihuahua som jag på grund av dåligt omdöme (sorg) släppt kopplet på och han börjat galoppera mot en stor schäfer hundra meter bort. Jag befann mig i gräset när jag började springa efter Puppy och snubblade troligen i en gropighet, tappade balansen men benen fortsatte ändå framåt tills jag åter var på gång- och cykelbanan där jag föll, bara tre meter från min galopperande Puppy. När jag föll så vände min Puppy och sprang tillbaka till mig. För när jag slog upp ögonen så märkte jag att han cirkulerade omkring mig. Schäfern och hundägaren var som bortblåsta. Jag tog mig upp på egen hand, ringde en granne som är sjuksköterska och la mig på en bänk. Ambulansen kom och hämtade mig och jag fick en stor blåtira och svullnad runt höger öga och kindben som jag fallit på. Jag blev sjukskriven igen.
Under den här sjukskrivning, våren 2022, infann sig den utlovade omorganisationen som det pratats om sedan sommaren 2021. Jag hamnade i en ny grupp och fick en ny chef. Omorganisationen var inte till min fördel och jag kämpade med mycket oro och ångest kring den.
Ensam på min semester, ögonproblem, utmattning, ännu en gång sjukskriven Sommaren 2022 åkte min man till Afrika och jag fick tillbringa min sex veckors semester alldeles själv. Med undantag från min pappas besök i början av juli och min systers besök i slutet av juli. Under min semester började jag få ryckningar i höger öga och den svårighet som kommit efter hjärnskakningen att orka fokusera på skärmar, dvs telefon, data- och tv-skärmar förvärrades.
Jag orkade bara jobba två veckor efter min semester och blev sedan sjukskriven igen. Så upptäckte man att jag hade förhöjda kalciumnivåer i blodet och förhöjt bisköldskörtelhormon. Ingen bra kombo, som i sig kan skapa ryckningar, kramp, nedstämdhet, muskelsvaghet med mera.
I september hade jag sådana besvär med ögonen i form av värk, torrhetskänsla, ryckningar, skav och synrubbningar att jag inte längre kunde bära kontaktlinser. Jag gick till tre olika optiker och alla kunde konstatera att mina ögon eller hjärnan inte klarade av de styrkor jag borde ha, så jag fick använda mina enda glasögon jag hade, från 1999 som är mycket svagare än vad jag egentligen behöver för att kunna se ordentligt. Med dem kunde jag inte jobba framför datorskärm, inte titta på tv och inte köra bil.
Först i december efter en massa jobbiga ögonundersökningar och ögondroppar mot allergi i två månader, som inte hjälpte, kunde jag prova ut nya glasögon som var starkare än dem från 1999 men inte men fortfarande inte så starka som jag kanske behövde. Men med dessa såg jag i alla fall bättre och kunde börja titta lite på tv igen. Dataskärmar undvek jag fortfarande helt.
Jag provade mig fram på egen hand till två ögondroppar som gjorde ögonen lite mindre torra och svidande. Genom att ta lipiddroppar två ggr om dagen och vanliga fuktgivande droppar fyra ggr om dagen kunde jag sakta återfå tron om att kunna använda linser igen. Att vänja sig vid de nya glasögonen var svårt. De gjorde så ont bakom öronen eftersom jag har så tjocka glas då jag är mycket närsynt. Tjocka glas blir tunga glasögon.
Jag ska bli florist Under den senare delen av 2022, medan jag var heltidssjukskriven började jag fundera på att välja en ny karriärsbana, för att sitta bakom en dator hela dagarna var inte lägre ett alternativ. Minnet av vad mamma sa till mig under hösten 2021 bara några månader innan hon dog dök upp. Hon hade föreslagit att jag skulle bli florist och det var inte första gången. Även när jag var i 20 årsåldern tipsade hon mig om samma sak, men då fanns inte intresset, jag var så smal och frusen på den tiden och att stå i en kall blomsterbutik var inte ett tänkbart då. Men nu medan jag tittade runt på utbildningar dök mammas ord upp igen. Så när jag hittade en halvtidsutbildning som florist på Jakobsberg folkhögskola med schemalagd tid två dagar i veckan, kände jag att jag borde söka och kom in. Jag fick beskedet den 19 december och tackade ja idag. Tack gode Gud!
Jag har tagit tjänstledigt på halvtid för studier i ett halvår och kommer att vara sjukskriven från jobbet de resterande 50 procenten under våren. Jag är långt ifrån bra i ögon och huvud, känner mig utmattad och nedstämd fortfarande, men jag ser ljuset där borta i den smala tunnel jag befunnit mig i så länge.
Jag gör verkligen det!
