Du ser mig precis som jag är, precis där jag är.

Kan man sörja så mycket att man tappar bort sig själv? Det fasta i tillvaron är inte fast och det hela är inte längre helt. Sorg blöder kärlek. Jag är vilsen i själen och hittar inte hem. Jag vänder min blick mot himlen. Där är Du. Du ser mig. Hela mig. Hel eller halv, fast eller ostadig, sorgsen och vilsen i själen. Du ser mig precis som jag är, precis där jag är. Fäster jag min blick på dig och inte släpper den, så kommer jag att hitta hem igen. Den vissheten gör mig trygg innan jag somnar och trygg när jag vaknar. Tack himelske Far!
Amen