Jag har fått många hundägarvänner genom mina promenader med Puppy. Det är så skönt att småprata med dem när allt annat känns så isolerat och komplicerat. Ett leende och hej räcker också långt.
Visst finns det en och annan sur hundägare, men inte många kan jag lova. Att småprata lite med den andra hundägaren medan Puppy bekantar sig oftast både med hunden och hundägaren är kul. Hunden som dansar, det är vår Puppy som är en väldigt social hund som tycker om att lära känna både människor och deras hundar smittar av sig liksom. Och när han är på sprudlande humör vilket han oftast är när vi är ute, snurrar han och dansar, allra helst för damer och tikar.
Idag när jag och Puppy satt och vilade på en bänk efter en längre promenad och jag hade precis gett honom vatten kom en dam med en liten chihuahuatik gående. Vi har träffats och sagt hej några gånger förut. Vi började småprata medan Puppy och den lilla tiken bekantade sig med varandra och vips så satt hon bredvid mig på bänken och vi pratade om allt möjligt. Det piggar upp!
Att småprata om okomplicerade saker som väder och vind och hundar och vad man nu känner för att delge till varandra i stunden innan man traskar vidare ger energi, mitt i denna märkliga "håll avstånd" - plandemin.
