I morse runt klockan elva dog den minsta kattungen från Beas första kull, D-kullen. Hon blev inte mer än 162 gram stor. Jag har matat henne successivt mer och mer frekvent sedan den 25 juli. Sista dygnet varannan timme men det hjälpte inte, hon tynade bort och dog i alla fall.
Jag hade bestämt mig för att gå till veterinären idag, men jag hann inte.... Hon sov på min arm i natt. Hon ville inte ligga hos Bea och de andra kattungarna och och inte alls äta från Beas bröst, utan kom hela tiden krypande ur korgen som står i min säng och till mig. Så från klockan tre så sov hon på min arm.
Klockan åtta på morgonen gav jag henne mat och somnade om, vaknade klockan elva och hörde att hon gav upp ett litet tjut. Jag tänkte att hon var hungrig, la henne hos Bea och gick upp för att göra i ordning nappflaskan.
När jag kom tillbaka var hon död. Fortfarande varm med gapande mun och nacken vriden bakåt uppåt i en konstig vinkel med ena ögat öppet.... och hjärtat slog inte längre. Jesus, hon är död!
Jag är så ledsen... Hon skulle heta S*Mes Chats Delfine. Hon blev 3 veckor.