I morse runt klockan elva dog den minsta kattungen av tre kattungar från D-kullen (min lilla vita katthona Beas första kull). Hon blev inte mer än 162 gram stor. Jag har stödmatat henne sedan den 25 juli. Sista dygnet varannan, var tredje timme men det hjälpte inte, hon tynade bort och dog i alla fall.
Jag hade bestämt mig för att gå till veterinären idag, men jag hann inte.... Hon sov på min arm i natt. Hon ville inte ligga hos Bea och de andra kattungarna och inte alls äta från Beas bröst, utan kom hela tiden krypande ur korgen som står i min säng och till mig. Så från klockan tre så sov hon på min arm.
Klockan åtta på morgonen gav jag henne mat och somnade om, vaknade klockan elva och hörde att hon gav upp ett litet tjut. Jag tänkte att hon var hungrig, la henne hos Bea och gick upp för att göra i ordning nappflaskan.
När jag kom tillbaka var hon död. Fortfarande varm med gapande mun och nacken vriden bakåt uppåt i en konstig vinkel med ena ögat öppet.... och hjärtat slog inte längre. Jesus, hon är död!
Jag är så ledsen... Hon skulle ha fått stamnamnet S*Mes Chats Delphine. Hon blev 3 veckor.
