Badiflickan från LoveNepal som var en pojke

Minns ni att jag skrev att jag blivit fadderförälder till en badiflicka från Nepal genom LoveNepal? Mitt hjärta blödde den kvällen jag läste på Facebook från LoveNepals kampanj där de skrev om Baliflickorna och bordellen i Indien där de fick leva med bara 140 i takhöjd. Det var för dem jag vill bli en fadderförälder. I välkomstbrevet med kortet på Sandash 5 år, står det: "Hej alla nya faddrar. Här är bilden på den flicka som nu blivit ert fadderbarn. Vi är så tacksamma för att ni önskar bli fadder för en Badi-flicka från Nepal."

En månad senare när jag efter flera påtryckningar önskar få svar på några frågor om lilla flickan Sandash och min första fadderavgift blivit dragen från mitt konto, kommer till sist ett  svar:
"Förlåt oss, men Sandash är en pojke. Vi räddar pojkar också. Inte från bordeller men från fattigdom."
De erbjuder sig skicka en ny bild på en tjej eftersom jag valt en tjej, men det är väntetid. "Det finns inga tjejer just nu", skriver de.
 När gjorde jag ett val? Innan jag fyllde i intresseanmälan att jag ville bli fadder för en av badflickorna i Nepal så läste jag igenom LoveNepals hemsida ordentligt. Jag hittade ingen information om att man kunde välja mellan flickor och pojkar.

Några mail senare får jag veta att Sandash 5 år, inte ens bor på pojkhemmet, utan att han är son till en av kvinnorna från Nepal som hjälper dem i arbetet med flickorna. Att det är möjligt att han kommer att bo på pojkhemmet när han blivit lite äldre. Jodå, det finns ett pojkhem och man ligger i startgroparna för att ge fadderföräldrar möjlighet att välja en pojke och då kommer de givetvis informera om det först på hemsidan och Facebook.

Jag får förklarat för mig organisationen som startat 2010, växt otroligt snabbt den senaste tiden och att det är orsaken till att LoveNepal brustit i kommunikation och de är hemskt ledsna för det och lovar att de inte kommer att göra om samma misstag igen.

Återigen blir jag erbjuden en flicka. En flicka de precis räddat i dagarna. En flicka 12 års åldern som förts bort och tvingats bo på bordell i sex månader och som var i stort behov av läkarvård, både för fysiska skador men också de psykiska skadorna som åsamkat henne pga det hon utsatts för. Nu tackar jag ja. Äntligen har berättelsen om Sandash fått ett avslut för mig. De lovar att skicka en ny bild på flickan och jag väntar fortfarande.Vi hade senast kontakt i början på december.

Jag vill verkligen stå med LoveNepal i deras fantastiska arbete som är så välsignat i mycket.  Jag tror att varje krona jag skänker verkligen går till dessa flickor. Ingen tvekan om saken. Men jag är också glad att jag stod på mig och inte gav mig förrän jag fick korrekt information. Det var lite jobbigt och det krävdes många mail innan jag fick jag den fullkomligt sanna och korrekt informationen jag efterfrågat från början. Nu när jag fått det är det mycket lättare att förstå och ha överseende med det som gick snett.