Det positiva är att det finns ett myggfönster och en stor svart rullgardin så det är svalt och skönt i rummet. Sängarna är också mycket skönare än på hotellet i Visby, och det är ett jätteplus, men det kliar i näsan så så jag misstänker att det är lite dammigt. Hur som helst så kallar jag på ägaren som kommer upp och bytte munnstycke till antennkapeln till tv:n och då blev det bättre, tillfälligt. Det visar sig sedan att det är glappt, men Moses lyckas peta till den så att den går till sig de gånger vi tittar på tv. Tv är ju inte det viktigaste men det är ändå störande när det inte fungerar bra. Vi har ju böcker att läsa. Jag läser ut den otäcka boken som jag drömt mardrömmar om i Visby som heter "Det hänger en ängel ensam i skogen" och handlar två nya böcker och den jag börjar att läsa här i Slite heter "Svärmödrar utan gränser", en mycket trivsam bok att läsa.
Att det är ägaren som både sitter i receptionen, städar och lagar frukost får vi veta när han knackar på för att laga tvn. Han säger att han haft otur med kockarna. Därför saknar hotellet restaurang för närvarande. Fem kockar har kommit och gått på en månad. Sedan har hans sommarjobbare precis slutat och hans stand-in personal är sjuk så han är ensam, förutom en tant som hjälper honom (hans mamma?)
-Oj, kom ni inte överens, frågar Moses på tal om kockarna.
- Nä det beroode på droger och alkohol, svarar ägaren.
Trots det har jag ändå svårt att tro att det inte är något som är fel på själva ledningen, dvs han själv om man sparkar fem kockar på en månad. Men jag vet inte. Han kanske verkligen har haft otur.
-Oj, kom ni inte överens, frågar Moses på tal om kockarna.
- Nä det beroode på droger och alkohol, svarar ägaren.
Trots det har jag ändå svårt att tro att det inte är något som är fel på själva ledningen, dvs han själv om man sparkar fem kockar på en månad. Men jag vet inte. Han kanske verkligen har haft otur.
Först vill jag verkligen att vi bara ska sova där en natt och sedan åka tillbaka till Visby, men Moses tycker att vi ska stanna för att hålla vår budget och lära oss att vi nästa gång kanske ska bo bara på ett ställe.
När vi utforskar Slite lite senare, så upptäcker vi den fina stranden och att Wärdshuset ligger så nära centrum och att hela stället är charmigt på något vis. Så vi ger det en chans. Det är ju ändå bara två nätter totalt. Bakgården har en stor terass med vita möbler och grus på marken. Där tar jag en öl med melon smak första kvällen tillsammans med min bok som sällskap. Baren är inte direkt öppen, men om man knackar på i köket och ber tanten och ägaren som står i köket och diskar om något att dricka så får man inte ett nej. Allt går att ordna. Moses vill vila. Solen skiner och det är trivsamt.
Foto: Slitebadens Wärdshus
Foto: Slites badplats
Foto: Melon Wit på terrassen
