Ett sorgligt besked på juldagens kväll

Vi har precis tittat på en rolig film på tv ooch skrattat mycket.  Det är dags att sova och när vi går upp på övervåning hos mamma och pappa för att knyta oss, så har både jag och Moses, min man,  fått meddelande från Afrika. Jag har fått meddelandet via messenger. Lillebror i Accra har för en timme sedan,  när jag satt och skrattade som bäst framför tv:n, försökt  förmedla att Moses som är storebror ska ringa honom så fort han kan.

Moses mamma är död, det får jag reda på när samtalet till Afrika är avslutat. Hon dog ikväll. Hon plågades mycket på slutet, kunde inte prata och nästan inte röra sig, jämrade sig så snart någon tog på henne eller om hon skulle försöka röra sig, liggande på sjukhus. Men så för någon dag sedan blev hon plötsligt piggare, orkade både äta lite och prata mycket, ett sist ryck före döden infann sig.

Jag springer in till pappa i rummet bredvid och ner till mamma på undervåningen och de kommer in till Moses och beklagar sorgen. Pappa klappar Moses på axeln och mamma ger honom en kram och börjar nästan gråta.

Det känns så overkligt, så tungt och ledsamt. Hennes njurar tog slut. Hon hade diabetes, men njurarnas dåliga funktion var det som  tog hennes liv.

Vi gråter oss tyst till sömns, mest jag kanske. Jag hör mitt eget snörvlande i mörkret. Jag hör Moses djupa suckar och nattens timmar tickar på. Imorgon ska vi resa hem till Stockholm. Orkar vi det?