Igår när jag var på väg ut träffade jag min polska granne som alltså bott i Polen de senaste 2 åren tillsammans med sin sambo. Vi pratade kort och hon välkomnade mig till Polen.
I morse när jag skulle gå till jobbet vinkade hon till mig ute på gatan och undrade om jag var hemma ikväll? Jag svarade ja, jag är hemma ikväll.
När jag kom hem vid 18:30 så tog jag en av mina kattvippar och satte fast mitt visitkort där min adress, mobil och mailadress står och plingade på dörren till mina grannar. Jag visades in i en relativ tom lägenhet som de höll på att städa ur och kvinnan sa att hon ville bjuda mig på vin. Jag sa att jag ville äta först och Simon, mannen sa att jag var välkommen tillbaka kl 20:00.
Under tiden gick jag till Apoteket och hämtade ut medicin till min katt Simon och hann äta.
Kl. 20:00 ringde jag på deras dörr igen och de välkomnade mig med Polska korvar och rött vin.
Vi satt i köket. De hade bara två stolar kvar i lägenheten, så hon stod upp och på golvet låg en 80 cm madrass som de skulle dela på, den sista natten.
Vi pratade om ditten och datten, och kvinnan visade bilder på sina katter i Polen och på deras hus och omgivningar i Polen där de bor. Det såg fint ut. Jag förstår att de vill flytta dit för gott. 20.000 hektar mark.
Simon är 71 år och pensionär, före detta arkitekt och byggare och hans sambo är 53 år och hon är i grunden skräddare. Simon har bott i Sverige i 20 år och hans sambo i 5 år. Hon kommer från Lettland och han från Polen och de träffades på en färja för 9 år sedan.
Efter ett tag kom vi in på ämnet politik och att de röstat på samma parti som jag, Sverigedemokraterna. Vi pratade om det och om varför vi röstat på Sverigedemokraterna. Jag blev varm i hjärtat av att träffa några som förstår och delar min uppfattning om att Sverige är på väg åt fel håll och att Sverigedemokraterna är det enda parti som känns trovärdigt att rösta på om man vill se en förändring.
När klockan var 21:45 tog vi farväl. Jag fick deras adress i Polen och deras telefonnummer och mailadress. De fick mina.
Det är inte främlingsfientliga eller rasistiska värderingar som fått mig att rösta på Sverigedemokraterna i detta val, utan för att deras åtstramade flyktingpolitik och integrationspolitik är nödvändig för landet.
Jag tror inte på begreppet mångkulturism och motsätter mig att vissa invandrade kulturer särställs och bejakas till priset av att våra egna svenska kristna värderingar, vårt kulturarv, vårt språk, våra seder och bruk tystas ner och tappar sitt värde som norm för det svenska samhället. Det kan aldrig leda till ett jämställt och tryggt Sverige, utan endast till ett Sverige som jag inte kan känna mig stolt, trygg eller bekväm med.
Hur kommer det vara att bo i Sverige om 20-30 år år om vi fortsätter tillåta värderingar, seder och bruk som skapar ett otryggt, segregerat samhälle där till exemplevis jämställhetsbegreppet ligger åhundraden efter oss? Där synen på att kvinnobarn ska könsstympas, tvingas in i äktenskap eller i tygstycken för att männen ska få bevisa sin makt över dem, om än indirekt, är normaliserad.
Så länge mångkulturismens tåg får fortsätta att tuffa på, så länge ingen drar i handbromsen kommer segregation, brottslighet, utanförskap, hedersvåld, gruppvåldtäkter, barnäktenskap, könsstympning, tvångsäktenskap att öka.
Hur svårt kan det vara att förstå? Ber att Sverige ska vakna innan det är för sent.
/Sophia
