Jag glömmer saker mer ofta nu för tiden. Jag glömde min jacka och plånbok i Karlstad när jag besökte pappa över påsk, jag tappade nycklarna till lägenheten i Stockholm när jag bodde hemma hos pappa i november efter att mamma gått bort. Jag glömde bort att förnya körkortet i tid, glömde min privata mobil vid servicedisken på jobbet och upptäckte det först när jag bara hade 5 minuter kvar till hemmet. Så det var bara att vända och åka tillbaka till Nacka stadshus. Tack Gud för att jag inte tappade den! Det hade varit riktigt trist och dyrt dessutom. Idag glömde jag koden till mitt bankkort när jag besökte tandhygienisten.
Som sagt jag glömmer en del, men vad jag kommer ihåg är att tacka Gud varje dag för allt det underbara och fina han skapat och allt som jag välsignats med. Han har omsorg om mig och han har lovat att vara med mig alla dagar. Och det löftet har han inte bara gett mig, utan för alla som söker honom med uppriktiga hjärtan låter han sig finnas. hans närhet låter han sin kärlek skölja över oss. Vi får sippra på livets vatten, känna frid som bara han kan ge och förnyas i våra sinnen.
Romarbrevet 12:2
