Jag är så kluven för å ena sidan har jag så enastående tråkigt på min semester och å andra sidan njuter jag så av stillheten och tystnaden.
Semester i ensamhet skulle vara för eftertanke och att läka och kanske det är det jag gör men… det här att tänka, fundera och fatta beslut över framtiden har inte riktigt funkat. Trots all denna tid.
Ändå känner jag mig rätt så lugn och fridsam. Någon däruppe ser mig och vet vad jag behöver allra mest. Det kommer bli bra….det vet jag djupt inom mig.