Vänskap är som en blomma....

Jag bearbetar tankar och funderingar när jag skriver och jag skriver när jag bearbetar. Även ur något sorgligt kommer något nytt. För allt har en början och ett slut, så även sorg. Vem är vännen och vems är sorgen? Det mina vänner, berättar inte historien.....

Vänskapen är en blomma 
som blommar  så fint i krukan, 

när den vattnas med
jämna mellanrum. 

Vattnet är kärleken och krukan som
 omsluter vänskapens rötter

är förtroende. 

Ett skadat förtroende
är som en kruka 

som fått sig en törn
 och en spricka bildats. 

Sprickan kallas misstro. 

Om inte sprickan lappas ihop,

växer den sig större
och större. 

 Kärleken rinner
 ut ur sprickan, 

och rötterna torkar 

Torkan blir till
likgiltighet och det är
 likgiltigheten 

som gör att blomman
 slutligen dör....

Sophia, april 2014