Jag är trött, har ont i magen och är inte alls beredd på att komma fram 01:30 istället för 23:30. Det är inte chaufförens fel, det inser jag senare, men jag förstår inte riktigt vad han säger och feltolkar när han visar mig en tabell på tider. Jag tror att han visar mig en tidtabell på hans färdrutt som han måste ta bara för att klockan är efter 21:00. Typ som en nattbusslinje eller liknande. Jag landade på flyplatsen 20:50 och hittade till chauffören nästan prick 21:00 efter att jag hämtat ut mitt bagage, så jag tycker att det är väldigt märkligt allting. Så jag ringer till hotellet och skäller på dem och talar om att det är dålig service. De har ju skrivit på mail att transfern ska ta tre timmar, inte fyra och en halv. Jag slänger på telefonen och börjar gråta.
Efter ett tag så ringer hotellet på chaufförens telefon och ber att få prata med mig igen. Då plötsligt inser jag att de pratar om färjan.... Vi ska bo på en ö och för att komma dit måste man åka färja och det är färjans tidtabeller som chauffören måste anpassa sig efter. Pling, pling när slantarna äntligen trillar ner, blir det genast mycket lättare. Jag ursäktar mig att inte förstått vad ordet ferrie betyder, att jag inte mår bra, att jag äter penicillin och att jag måste ta tabletterna tillsammans med mat och att det är därför som det känns så besvärligt med den långa resan.
Chauffören stannar vid en bensinmack och låter mig få gå på toaletten och bjuder mig på kaffe, vatten och en grillad smörgås som jag äter när jag tar min sista tablett för dagen. Han är så snäll och även om vi inte förstår allt vad den andra säger, så känns allt ganska så trivsamt.
Vägarna är på sina ställen fortfarande smala och krokiga, fast på det hela taget är det fina vägar, nyasfalterade och nymålade, skyltarna är bra placerade och och det är rent och snyggt överallt. Oops, det måste bero på mitt nuvarande yrke att jag uppmärksammar vägarna så. Ni vet, jag jobbar som koordinator inom väg- och vattendrift....
Vi anländer prick 01:30 vid hotellet och när jag checkar in säger receptionisten att han har fått veta att han ska ringa till mina vänners rum, dvs mamma och min syster, för att de vill komma och möta mig. Så jag går och sätter mig i baren som ligger mittemot receptionen och beställer en stor flaska mineralvatten och väntar. Plötsligt så ser jag mamma och min syster komma in i baren i sina fina pyjamas. Vi skrattar och kramar varandra och jag betalar för mineralvattnet och så tar vi hissen upp till andra våningen där jag ska bo. Mamma fortsätter till sitt rum på våning tre, där hon och min syster bor. Hon har svårt att gå och det är oerhört långa korridorer på hotellet. De längsta jag någonsin sett, faktiskt.
Min syster följer med ända till mitt rum som ligger nästan längst bort i andra änden. Det är så skönt att äntligen vara framme och så mysigt att få ett så varmt välkomnande. När vi öppnar dörren i rummet möts vi av en bricka med mat som hotellpersonalen ställt fram. Rummet är rent och fint och väldigt lila. Jag kommer att ha hela rummet för mig själv. Tjoho, nu börjar min semester!
