Allting lever på ett så vackert sätt här i Afrika. Luften liksom vibrerar av liv, av värme och av aktivitet för att överleva.
Det är så det känns i alla fall.
Alla är så målmedvetna, med stolta, raka ryggar kämpar folket från morgon till kväll.
Jag fascineras! Och tittar! och bli tittad på.
Jag är den enda vita så långt ögat når.
Jag får lova Moses att inte lägga ut några bilder på hans hem eller på hans mamma av någon anledning och jag respekterar det. Men att beskriva med ord har jag inte fått någon tillsägelse om. Så häng med!
Efter en lång stund är vi äntligen i området där Moses är född. Larterbiokorshie.
Foto: Laterbiokorshie. Jag tyckte det såg så hemtrevligt ut
med de tvättade kläderna i glada färger
som hänger på tork i solen.
Taxin stannar och jag ser Moses bröder komma ut ur ett av husen. Jag öppnar bildörren, vi kramas. Det är fantastiskt. Äntligen här. Moses mamma kommer ut. Jag kramar henne. Hon är så liten så att hela hennes huvud begravs i mina bröst när vi kramas. Hon verkar lite generad och blyg.
Vi går in i huset eller rummet där Moses är född. I rummet som inte är större än max tre gånger tre meter har alla fyra bröderna plus mamma och pappa bott tillsammans. Pappa som sov på sängen och alla andra som sov på golvet. Moses har berättat så många gånger. Nu ser jag det på riktigt för första gången. Det är svårt att ta in. Väggarna är grönmålade. Det finns en säng, en stol, en liten soffa, en byrå och en liten tv som också står på något byrålikt. Det är allt. Hela hemmet. Lagar mat gör man utanför. Utanför rummet finns ett litet förrum, en hall kan man säga, som inte är mer än kanske två gånger tre meter, utan fönster. Men här är det mest som en förvaringsplats för mat och annat. Här finns inga möbler. Allt som finns står direkt på golvet som är jordgolv.
Moses lillebror Aziz bor i en utbyggnad till detta rummet. Han har ett liten kök, en litet badrum och ett sovrum (en madrass på golvet ) och en tv. Vi stannar inte länge. Jag har med mig presenter och de öppnas, de tackar och vi skrattar. Det är typ det som händer.
Brodern som är född efter Moses som heter Abdulai har en son som heter Musa. Han bor hos Moses mamma, dvs sin mormor. Han har stannat hemma från skolan i tre dagar i väntan att få träffa oss.
Moses lillebror som bor i Italien och spelar fotboll där, har en son som också bor hos mormor. Han har väntat och väntat men var tvungen att gå till skolan i dag när vi äntligen kom på besök. Vi får träffa honom nästa gång vi hälsar på.
Jag har inga presenter med mig till brorssönerna och känner mig dum. Vi ska hälsa på dem igen dagen när jag sa åka hem, nästa tisdag.
Bestämmer mig där och då för att ge brorssönerna en peng på tisdag.
Foto: Moses mammas hund, Maboga!
Gammal, tjock och jättesnäll!
Vi besöker även huset där Moses bott i innan han kom till Sverige (nu bor Abdulai där) och sedan får vi skjuts av Moses barndomsvän till havet.
Efter havet åker vi till Art Center, som är en marknad där konstnärer säljer sin konst och där man kan köpa afrikansk fashion, accessoarer och skor. Det är jobbigt att gå igenom, för alla vill att man ska köpa av dem. De ropar och ropar. Jag blir hänvisad till en butik där man säljer afrikansk konst. Jag fastnar för tre tavlor och lovar att komma tillbaka en annan dag. Jag köper jag några sandaler och smycken och är helt slut när jag kommer därifrån.
Efter havet åker vi till Art Center, som är en marknad där konstnärer säljer sin konst och där man kan köpa afrikansk fashion, accessoarer och skor. Det är jobbigt att gå igenom, för alla vill att man ska köpa av dem. De ropar och ropar. Jag blir hänvisad till en butik där man säljer afrikansk konst. Jag fastnar för tre tavlor och lovar att komma tillbaka en annan dag. Jag köper jag några sandaler och smycken och är helt slut när jag kommer därifrån.
Efter Art center åker jag och Moses till en känt område som heter med många restauranger och affärsstråk. Vi äter jättegod pizza och sedan handlar vi chips och dryck på ett stort matmagasin i området. Därefter är det dags att åka hem igen till vårt hotell. Vilken händelse rik dag!
Foto: Havet
