Hos veterinären med Sebastian

Det har pågått inte mer än en och en halv vecka högst. Det började med att jag märkte att Sebastian nös så märkligt, som jag aldrig hört förut. Sedan märkte jag att han hela tiden vill ha vatten, men att han ändå inte dricker. Han står länge och tvekar framför skålen och så fort han stoppar ner nosen  i vattnet, så började nysningarna.  Sedan märkte jag hans viktförlust och att han såg uttorkad ut, pälsen liksom fet och livlös.

I morse ringde jag och fick en tid hos veterinären kl 16:00. Sebastian var så duktig. De tog blodprover som inte visade något fel på njurarna, men han hade undertemperatur, verkade väldigt hård i magen och var uttorkad. Hans blodsocker var något förhöjt, vilket kan bero på nervositet, men för säkerhets skull ville veterinären skicka vidare proven för att säkerhetsställa hur hans blodsocker legat under en 2 veckors period och ta ett sköldkörtelprov. Detta för att utesluta diabetes och kolla så att hans sköldkörtel inte fått underfunktion, för det gör att sköldkörteln i halsen växer och kan orsaka problem.

Sebastian fick dropp, de sprutade in ca 200 ml under huden, så att han fick två stycken pucklar under huden. Detta var 17:15.  Kl 18:30 var pucklarna nästan borta, det vill säga de hade absorberats av kroppen. Det gick väldigt snabbt!

När vi kom hem gav jag Sebastian blötmat och han åt upp allt på tallriken helt själv. Just nu verkar han piggare. Han fick också smärtstillande för att veterinären upptäckte en tandsjukdom som gör att tanden tillintesgörs. Det börjar från roten, att den långsamt luckras upp och blir en del av käkleden. Det gör att själva kronan hänger löst och det bildas ett stort hål i tanden. Nerver blottas och tandköttet kan bli inflammerat och det kan göra väldigt ont innan tanden till sist trillar bort av sig själv.

Nu hade processen gått så långt att hela tanden var borta och det hade börjat läka, så det fanns inte något att göra, men det var därför han fick smärtstillande. Ifall han har ont och att det på något sätt gör det svårt för honom att dricka vatten.

Min fråga till veterinären är vad jag kan göra tills jag fått reda på provresultat. Hennes svar:  Ge honom mjukmat, bevaka om han bajsar och dricker, så hörs vi på lördag.

Sebastian var så duktig och snäll hos veterinären, så systern sa att det är sällan man möter en så snäll och tillmötesgående kisse. Min Sebastian. Han är annorlunda. Utstött bland de andra i kattflocken, oerhört mattekär och livrädd för Moses ( min man), vilket vi inte riktigt förstår.

Nu kommer jag noga bevaka min älsklings status. Ber till Jesus att hela honom. Det är inte dags att dö än. Så känner jag för Sebastian som varit så frisk hela livet. Amen!