Det är sällan jag tycker att jag gjort något bra för någon annan. Sällan jag klappar mig på axeln och tänker, där gjorde du något gott. Men att jag kan känna mig duktig, det händer ganska ofta. Att tänka på det jag gjort som inte varit bra, gör jag ännu oftare.
Min bön är att jag gör något bra genom att bara vara jag. Att andra människor får känna sig sedda och välsignade när de umgås med mig. Sån vill jag vara Gud. Ber att få vara en sån. Någon som uppmuntrar, undervisar, ser framåt och får saker gjorda. Effektiv men avslappnad samtidigt. Går det?