Viktigt eller inte viktigt

I tider när sociala medier inte minst av alla medier som finns i vardagen omringar oss med saker som vi kan engagera oss i och ta ställning för eller emot glider ens egna grundvärderingar lätt åt sidan och det är lätt att dras in i hetsen. Hetsen att tycka till, hetsen att visa upp, hetsen att få bekräftelse via antal gilla och kommentarer till bilder och inlägg man väljer att publicera eller dela.

Jag är så trött på allt det där. Så himla trött och närmast uppgiven. Var tog mina egna tankar och funderingar vägen? Vad är viktigt eller oviktigt för mig? Mina egna tankar blandats ihop till en grågrön gegga. Ungefär som när man blandar för många färger på en färgpalett. Gegg. Måste jag tala om för alla vänner och de som följer mig på Facebook vad jag tycker i frågor som är laddade och där jag med lätthet kan såra en viss grupp eller flera? Vad vinner jag på att ropa ut min åsikt? En åsikt där jag inte aktivt gör något för dem som jag diskuterar, analyserar och har medlidande för. Ord utan action. Jag vill sluta med det.

Så länge jag endast avsätter tid att diskutera en samhällsfråga utan att göra något mer än att just diskutera kan jag lika gärna vara tyst. Att tala är silver, att tiga är guld.

Så jag sväljer. Tuggar sakta i mig samhällsfrågor som slöjan, ensamkommande barn (unga vuxna männ), pridefestivalen, yoga mm som jag kommenterat på sociala medier inte minst, men även diskuterat med vänner, arbetskamrater, min man och min familj. Jag tuggar och sväljer och hoppas att skiten kommer att följa med ut ur kroppen vid nästa toalettbesök. För jag känner mig förorenad av ilskan och frustationen som det inneburit att just tycka till.

Är dessa frågor verkligen mitt problem? Så länge jag inte har det i min verkliga vardag? Så länge jag inte gör något aktivt för att förändra, mer än att reta upp mig och berätta om det för människor som dessutom kanske inte håller med mig? Stämmer det överens med mina grundvärderingar? Om att vi alla är lika inför Gud och att vi inte ska döma andra, utan hjälpa och älska vår nästa som oss själva. Är det det jag gör? Älskar min nästa när jag pekar finger och hetsar om saker? Vad är viktigt för mig? På riktigt?

Istället borde jag med mitt liv visa vad som är viktigast för mig och satsa på att prata om det istället för att diskutera det jag inte gillar. Jag tar inte tillbaka mina åsikter, de är fortfarande desamma, men ber om förlåtelse om jag sårat någon eller flera. Det vill jag inte. Såra andra alltså.
Från och med nu vill jag prata om saker som jag tycker om och gör mig glad. Vill någon veta vad jag tycker illa om, fråga mig. Jag har skrotat inte-gilla-megafonen. Det skapar ingen bra atmosfär.

Det är ju inte det som kommer in genom munnen som är orent utan det som kommer ut ur oss. Det säger Jesus. Jesus som jag vill följa.

Gud som haver barnen kär. Se till mig som liten är.
 Var jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer.
Lyckan komer lyckan går,
Gud förbliver Fader vår.