Jag och Moses (min man) städar och fejar för att allt ska vara skinande rent när de kommer. Det är inte så ofta vi bjuder hem några till oss, så lite pirrigt känns det. Jag har köpt frukt till fruktsallad och vit chokladglass. Moses har handlat saft i en utlänningsaffär som vi kallar det, som ligger i Rinkeby. Där finns en saft att köpa med jordgubb och Guavasmak som är så god och har en så fin färg. Saften är liksom trögflytande som sirap så man måste vispa runt med en sked när man fyllt på vatten för den blandar sig inte själv med vattnet. Rosor till soffbordet är också inhandlade.
När familjen anländer i full styrka har de med sig en jättelång bukett med blommor som inte slagit ut än. Jag har aldrig fått såna blommor förut, så jag vet inte vad de heter. Det ska bli blå klockor när blommorna slår ut. Som tur är så har jag en långsmal cylinderformad vas som jag normalt har vita tygorkidéer i. Dessa får lämna sin plats för blommorna jag nu fått. Problem solved.
Våra kissekatter, Simon, Sebastian och Eduardo är lite reserverade till en början, men bli mer och mer sociala ju längre tiden går. De är klädda i sina finhalsband.
När vi ätit fruktsalladen och glassen vill den minsta i familjen spela kortspel med Moses. Moses och barnen spelar spel, medan jag pratar med min vän J och hennes man. Två timmar förflyter och det är dags för familjen att gå hem.
Så snart de gått saknar jag dem. Det blir så tyst och tomt.
Foto: Full fart och mysigt när familjen A hälsar på.
Foto: I 20 år har vi varit vänner, J och jag.
