Träff med min turkiska mamma

Jag har en alldeles egen turkisk mamma, E som jag håller så kär. Hon säger nämligen alltid att jag är hennes andra dotter. Kärlek vid första ögonkastet uppstod mellan oss när jag kom upp till Stockholm 1995 för att titta på hennes lägenhet som hon ville hyra ut för att själv åka till Turkiet för en längre tid. Ett trettiotal människor besökte hennes lägenhet, plus jag själv som kom åkande ända från Karlstad. Hon och hennes dotter hade redan bestämt att ge mig andrahandskontraktet, om jag ville ha det och självklart ville jag det. Det kändes bara så rätt.

Kontraktet var på ett år till att börja med men jag stannade i 2,5 år totalt. Jag minns hur glad jag blev när jag pratade med hennes dotter i telefonen när jag ringde på annonsen. Det skuttade till i hela hjärtat och när vi lagt på luren, så formligen skuttade jag omkring i mammas och pappas hus (mitt barndomshem) och bara skrek ja, ja, ja. Jag var ensam hemma, minns jag. Att jag fick andrahandskontraktet var faktiskt början på mitt liv i Stockholm. Och jag vet att  det var menat och att Gud var med mig. E är ortodox kristen och en av de finaste människor jag känner.

Idag ringer jag henne och hon svarar. Vi pratar och skrattar. Hon brukar komma tillbaka från Turkiet  i slutet av september och hon reser alltid i maj (hon äger en lägenhet på en av prinsessöarna utanför Istanbul)
Jag frågar om jag får åka och hämta henne och ta henne på en tur till Drottningholms slott. Det vill hon gärna. Hon bor numera på Söder och jag har alltid lika svårt att köra dit. Kör vilse varje gång, men tillslut så hittar jag fram. Vi åker till Drottningholm och promenerar lite, men det är kallt och blåsigt, så promendaden blir inte alltför lång och därefter fikar vi på Slottscaféet.

Foto: E på slottscafeét