Det har blivit jobbigt med tänderna på sistone. När jag senast var hos min doktor så tyckte hon att jag skulle trappa upp medicinen igen (Zoloft) , som jag äntligen lyckats tappa ner på. Det känns inte så kul, därför gör jag det långsamt dvs, 25 mg extra varannna dag vilket blir 62, 5 mg per dag. 50 mg verkar alltså inte räcka. Åtminstone inte när jag är stressad, nervös och får problem med tänderna.
Det började med att det gick loss plast från retainern på höger tand så att tungan började vara där + att det faktiskt känns som att tänderna flyttar sig. Retainer är en tråd på baksidan av tänderna som sitter där för att tänderna inte ska flytta sig tillbaka efter att man har haft tandställning. Den k ä n n s hela tiden!
Så för två veckor sedan ringde jag bettfysiologen, men fick inte en tid förrän nu. Att få en tid gjorde mig lugnare och aktiviteten (tandpressningen och spegeltittandet) avtog. Nu har jag varit två ggr hos bettfysiologen denna veckan. Det har varit ångestfyllt men även nyttigt. Vi har utarbetat en plan för hösten. Så nu under sommaren får jag leva med hur det känns!
Önskar att jag en dag kunde vakna upp och inte ha fixering på hur mina tänder, mitt leende, hur min tuggkontakt fungerar osv utan bara kunna v a r a. Som alla andra. Det skulle vara så mycket enklare.
Har allafall förstått att min ångest liksom sätter sig i tänderna och alla mina problem kanalyseras genom dem. Det låter säkert grymt konstigt, vilket det är. Även om jag inte vill diagnostisera mig själv, så handlar det i allra största grad om en fixering. Som är sååå svår att bli av med. Kanske något jag måste leva med resten av livet....
