För mina kalla fötters skull

När jag var yngre skrev jag dikter. Dikterna "föddes" lite när som helst och ibland kunde jag till och med gå upp på nätterna för att skriva av mig orden som fanns därinne, innan jag glömde bort dem och först därefter kunde jag somna. Den här dikten skrev jag någon gång under 1995.
Det vi oftast ångrar är ju de saker vi ju inte vågat göra  pga rädsla, inte det vi vågade. Eller hur?
Tack och lov vågar jag mer idag och njuter av att känna den friheten.

"Räds­la finns in­te i kärle­ken,
ut­an den full­kom­li­ga kärle­ken fördri­ver räds­lan,

ty räds­la hör sam­man med straff,
och den som är rädd har in­te nått kärle­kens full­het."

1 Joh 4:18

Ödmjukast från mig till er!

Kram Sophia