Foto: Lånat från facebooksidan Shades of Pink
Det var ett tag sedan jag skrev nu. När semestern drog igång blev jag så trött. Det var som om all luft gick ur mig. Jag som skulle motionera och äta sunt och gå ner 10 kg..hahaha och fixa en massa saker på mitt kontor! Istället mår jag jättedåligt. Jag har haft problem med magen en tid, den känns uppblåst och jag har ätit allt möjligt och hur som helst (som min man säger). Stoppat i mig dåliga saker och bra saker i en blandning på fel tid och varit vaken på natten och sovit på dagen. Dumma mig!
I lördags blev vi påkörda bakifrån av en äldre man som inte såg Moses ( min man) stanna för högerregeln. Han var på väg att svänga in till vänster bakom oss och som sagt..PANG rakt in i vår Alfa Romeo som stod stilla... Detta väckte otrevliga känslor i mig förutom att jag fick lätt hjärnskakning, stel nacke, ont i mitten och längst ner i ryggen.
Vi har haft vår nya fina nya bil en månad och så händer det här?!! Det var inte vårt fel, så vi kommer inte att behöva betala något, men ändå.... Käre Gud, det känns helt traumatiskt i min hjärna. Min onda mage blev inte bättre och jag började spy igår morse vid 5-tiden. Jag spydde först en gång- lakrits och bullar, det sista jag ätit. De resterande sju gångerna fick jag sitta med huvudet i handfatet eftersom det även kom från bakdelen... samtidigt, jag höll på att svimma på kuppen.
Moses köpte vätskeersättning, coca cola och torsk på mammas inrådan. Idag mår jag lite bättre, men känner mig gråtfärdig hela tiden....kanske chocken som sitter i? Det blev liksom för mycket för lilla mig och så den fina sommarvärmen som gassar på utanför, så man får dåligt samvete för att man ligger inne och vrider sig mellan lakanen. Det är såå varmt!!!
Men det är bara att härda ut....Let your faith be bigger than your fear... måste jag tänka på nästa gång jag sätter mig i bilen. För just nu är jag rädd för trafiken, rädd för bilen, rädd för den där sekunden när saker och ting kan förvandlas från glatt till ledsamt...Det går så fort!!
