Efter fikat ringer jag min fd tillförordnade chef och han kommer och hämtar mig. Först och främt, vilken förmån att få bli hämtad! för det är min dag att vara på plats där enhetens driftspersonal har sin hemvist, som ligger typ en kvart från min ordinarie arbetsplats. Jag och min fd tillförordnade chef småpratar om framtiden och jag får en direkt fråga på vad jag tänker om framtiden.
Jag säger att jag inte vet riktigt, inför framtiden. Jag tackar honom för löneförhöjningen som jag fick på lönesamtal 2,och erkänner att jag efter lönesamtal 1 bestämt mig för att om ingen av mina chefer sett min prestation under året som gått så finns det inget mer jag kan göra, utan att börja titta efter en annan arbetsplats. Jag är trött på att inte uppskattas.
Nu blev det ju så att cheferna tänkte om och jag fick en löneförhöjning som jag förtjänat, så...kanske jag stannar tills jag fått ordning på saker som ännu inte är klara och överlämnade inom mitt område. Vem blir min nya gruppchef och hur kommer jag att funka med min nya enhetschef? Obesvarade frågor.
Jag är redo för något nytt, men jag vet inte vad. Jag drömmer om att promenera med hundar och få ha djur omkring mig i min verksamhet. Med djur känner jag mig i mitt rätta element. Men samtidigt är jag så tacksam för den arbetsplats som Gud har välsignat mig med. Så jag vet inte. Jag lägger frågan i Guds händer.
Jag vet att jag har något värdefullt och spännande inom mig som ännu inte fått blomma ut. Har ingen aning om vad det är, men jag vill fånga det.
