Segerns sötma

Ibland ska man stå på sig, det belönar sig. Ge inte upp! Det är mitt råd till dig som kämpar med något.
I mitt fall stod jag på mig vad gäller min arbetsprestation kontra mitt lönepåslag under året som gått. På lönesamtalet. Det var inte kul och jag blev ledsen, förvirrad och svamlade nästan på slutet, men det här fick jag sagt:

• Att lönen som min chef satt inte känns som en belöning om man tittar på allt jag gjort utöver mina ordinarie arbetsuppgifter under året som gått.
• Att det var orättvist att min kollegas lönepåslag är nästan det dubbla mot vad han tänkt ge mig.
• Vad jag kan göra mer om inte det jag gjort extra detta år är nog för att ge mig ett lönepåslag, så att jag kommer ikapp de andra?
• Jag frågar rent ut om min kollega fått ett så stort lönepåslag därför att han är kille? Jag får svaret att chefen inte kan diskutera min kollegas lön på mitt lönesamtal.
•  Jag ställer frågan vad kan jag, Sophia göra mer än det jag gjort under året för att visa att jag levereret ocrh presterat?
• Jag frågar om jag levererat sämst, om jag är den dåligaste medarbetaren, eller varför ska jag ligga lägst i lön?
• Att lönepåslaget som min chef bestämt känns orättvist och fel.
• Att jag kanske måste söka ett annat jobb eftersom det jobb jag gör här inte uppskattas av mina chefer.

Jag tror inte att min tillförordnade chef var beredd på motstånd, för han kunde inte svara på mina frågor.Han säger att jag inte ska vara inte ledsen. Han säger att vad han kan göra för mig är att kalla mig på ett lönejusteringsmöte, tidigast om två veckor, om jag mailar en lista på mina nya uppgifter jag fått under året.Till sist reser sig chefen upp och lämnar möter, för vi kommer ingenstans. Jag är inte nöjd, jag är ledsen och sårad. Kanske jag gått för långt? Kanske jag provocerat för mycket?
Men jag gör som han säger i alla fall. Jag sammanställer en lista på vad jag presterat extra under året förutom min ordinarie arbetsuppgifter samt vilka nya arbetsuppgifter jag fått. Jag skickar listan sent på fredag kväll.


På måndag morgon när jag sitter i ett möte får jag ett meddelande från chefen på "skype för företag". Chefen undrar om jag är tillgänglig på eftermiddagen. Jag svarar ja och blir kallad på lönesamtal 2.

Jag är så nervös innan jag kliver in i rummet. Jag vet inte vad som kommer att hända och jag är så trött för jag har sovit så dåligt natten till idag. Mötet varar bara några minuter och chefen öppnar mötet genom att säga:

- Vilken bra lista du sammanställt! Mycket bra! Han fortsätter med att säga
- Jag har tänkt under helgen som gått. Du hade rätt och jag hade fel. Jag har pratat med K (min fd tillförordnade chef) och vi är båda överens om att du presterat och levererat under året som gått. Jag har till och med stämt av med vår direktör och vi är alla överens om att det skett en löneglidning och därför vill jag ge dig det dubbla och lite till i lönepåslag. Sen tystnar han.

Jag tänker snabbt igenom vad det han just sagt innebär. Det innebär att jag får 1650 i löneförhöljning och det betyder att glappet mellan mig och mina kollegor blir mycket mindre.

- Ok säger jag. Nu är jag nöjd. Jag sträcker fram handen och vi tar varandra i hand. Jag ler. Han ler tillbaks.
- Du har hamnat efter på grund av gamla synder, verkar det som säger han.
- Ja säger jag, det blev så efter min sjukskrivning 2013.

- Tack igen, säger jag. Vi skakar hand ytterligare en gång. Om jag hade haft vingar hade jag flugit ut när dörren öppnades.

Seger. Känslan av bekräftelse och uppskattning efter vad jag har presterat infinner sig. Tack Gud för att du gav mig modet att stå på mig.Jag har våndats under helgen och mått så dåligt. Övertygad om att jag skulle börja söka efter andra jobb. Men nu kanske jag kan stanna ett år till.
Vi får se!