Så skört är livet

Plötsligt kan livet i någon ryckas bort och vardagen bytas ut till en helt ny verklighet för dem som fortfarande lever och finns kvar. En orättvis och plågsam verklighet, där sorgen och den annalkande saknaden efter den som lämnat jordelivet är tung att bära och tillvaron ofattbar.

Sorg gör ont. Vi sörjer på olika sätt och sorgen kommer i olika skepnader. Verkligheten går dock inte att rubba. Det som har hänt har hänt och kommer aldrig mer tillbaka.....

Mina tankar går just nu till en fd kollega som mist sina båda föräldrar inom loppet av ett år, och en kyrkvän som mist livet på ett oförklarligt sätt i september förra året. Utan en riktig diagnos på vad som var fel, gick hon och la sig och somnade den 7 september och sedan vaknade hon inte mer. Jag såg det först idag när jag kikade in på hennes facebook-sida för att se vad som hänt i hennes liv det senaste året. Då såg jag att hon inte fanns mer....

 Så skört är livet att vi måste tacka för varje dag vi får, för livet är en gåva. En gåva från Gud.