Idag är det sista lördagen på vår gemensamma semester. Vi har bestämt oss för att utforska vackra Ekerö och planen var från början att först åka till caféet Äppelfabriken och sedan fortsätta till Eldgarnsö och promenera ön runt längs en vandringsled på cirka 6 km. Jag har packat en matsäck och vi är redo att åka när Moses slår in adressen till Eldgarnsö och ser att vi kommer att behöver tillbringa tiden i bilen i nästan en timme. Vi inser båda att det kanske inte är så lyckat.
Det är nämligen jättevarmt idag, typ varmaste dagen hitintills i sommar och det har redan hunnit bli eftermiddag. Snabbt googlar jag fram ett nytt förlag, en ö som ligger alldeles innan Drottningholm. Kärsön har en liten fin vandringsled på cirka 5,5 km. Så vi bestämmer oss för att utforska Kärsön istället för Ekerö. Dit tar det som högst 25-20 minuter.
***
Det är så varmt i bilen så att vi eller främst Puppy nästan får värmeslag. Han sitter och flämtar med tungan ute, trots att vår aircondition och fläkt är på för fullt. Bilkön längs med Bergslagsvägen på grund av vägarbete förlänger restiden. När vi åkt över Nockebyron och ska svänga in av till Kärsön möts vi av ännu en gigantisk bilkö och bilar på båda sidor av vägen.
Det är för trångt och går inte att komma fram, så vi och många med oss inser att enda sättet är att backa tillbaka för att komma loss. Solen gassar, Puppy flämtar och frustrationen växer. Alla verkar ha valt samma utflyktsmål idag, sommarens kanske hetaste dag.
Vi bestämmer oss för att fullfölja vår ursprungliga plan och jag känner ett stort mått av irritation över att vi borde följt den planen från början. Då skulle vi varit framme vid det här laget.
Äppelfabriken -here we come
Vi befinner oss mitt ute på landet. Klockan är 16:00 och det är en en timme kvar tills Äppelfabrikens café stänger. Vi har kört bil i nästan en timme och sista biten på slingrig grusväg.
Äppelfabriken består av ett litet café, en bod att handla i, ytterligare ett litet hus besående av två toaletter. Precis nedanför toaletterna finns en liten boulplan och ännu ett snäpp ner bredvid boulplanen breder den stora äppelträdgården ut sig med massor av äppelträd och rabatter. Här kan man fika i avskildhet och stillhet. Vill man se lite mer folk kan man sätta sig på framsidan av trädgården närmast närmast caféet där de flesta människor fikade.
Eftersom vi kommit fram så sent är det inte så mycket gäster kvar för dagen. Efter att ha uppsökt toaletten söker vi upp ett bord som ligger avskilt, längst in in i den stora äppelträdgården och ger Puppy vatten och mat.
Sen promenerar vi tillbaka till caféet och beställer kaffe och rabarber - och jordgubbspaj med vaniljsås. Vi sätter oss på framsidan av caféet och här finns fortfarande några gäster kvar. Det fanns bara stora pajer kvar att beställa, men vi är hungriga och de smakar fantastiskt gott.
Fem minuter innan stängning som är kl 17:00, springer jag till boden där Äppelfabriken säljer sina matprodukter och ägarna till Äppelfabriken är precis på väg att stänga när de ser mig. Mannen ser min vädjande blick säger att det är okej att jag kommer in. Hustrun däremot verkar irriterad och säger till sin man med snäsig och uppfordrande röst "Du stänger prick klockan fem okej? "
Jag har tre minuter på mig att handla och jag passar på att fråga mannen Äppelfabriken verkligen är en fabrik? Han svarar att det inte finns någon riktig fabrik. De hade tyckt att Äppelfabriken var ett passande namn när de startade verksamheten då de ju tillverkar saker av äpplen, om än i liten skala.
Jag köpte en liten flaska fläderblomssaft och en burk marmelad gjord på päron och ingefära och tackade så mycket för att han hållit öppet för mig.
På en skylt vid Äppelfabrikens parkering står det att Eldgarnsön bara ligger tio minuter bort. Jag föreslår att vi åker dit då vi ändå är så nära och har matsäck och allt med oss. Moses tycker att klockan är för mycket, men jag insisterar och lyckades övertyga honom.
Foto. Jag i äppelträdgården
med kokossmul och vaniljsås.
Vi lämnar Äppelfabriken och fortsätter färden slingriga vägar tills vi kommer fram till naturreservatet Eldgarnsö, som ligger längst ute på östra Ekerö och som förvaltas av Länsstyrelsen Stockholms stad.
Vi parkerar bilen vid reservatets parkering och följ efter en man som precis parkerat och börjat gå lite före oss. Här tappade jag mobilen i backen så att skärmen sprack vilket inte var så kul men vi fortsätter vår vandring ändå.
Efter cirka 200 meters promenad visar en pil att vi ska fortsätta vandringsleden in genom en grind som ska stänga noga när vi gått in. Efter bar någon minut möts vi av flera kor som ligger på stigen och som vi är tvungna att passera för att kunna fortsätta vår vandring.
Moses lyfter upp Puppy och pratar med honom hela tiden att han måste var tyst för att inte störa korna. Vi vill ju inte gärna göra dem upprörda. Puppy verkade förstå stundens allvar och gnyr bara lite tyst när vi passerade kossorna. De tittade på oss med stora ögon. Jag passar på att ta kort på dem. Vilken upplevelse, att vara så nära så stora djur, helt utan skydd.
Färden hem i skymningen gick bra. När vi äntligen kommer hem en timme senare, känns det som vi varit borta hur länge som helst. Den här dagsutflykten till Östra Ekerö har varit enormt givande. Att få komma bort en dag och uppleva en helt annan miljö har gett oss energi. Hit vill vi återvända igen.
Xoxo Sophia
