Sedan mars i år har jag distansarbetat så gott som hela tiden. Jag har varit på jobbet totalt tre gånger sedan den 11 mars, då vi blev ombedda att stanna hemma på grund av Covid -19 och endast träffat en vän en gång under dessa dryga nio månader som gått. Denna enda vän som jag träffat är "min turkiska mamma" Elisabet som jag hälsade på i början av december.
Visst har jag känt mig isolerad. Men helt osocial har jag inte varit då jag fått många nya bekantskaper i området när jag är ute och rastar Puppy. Att småprata med grannar och hundägare har tillfört så pass mycket att jag inte klättrat på väggarna, utan känt mig ganska tillfreds med livets stilla gång.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Är det inte ett ordspråk som brukar funka i såna här lägen? Kanske det i slutändan kommer att visa sig att det gjort mig gott att få vara ifred och få tänka helt fritt utan påverkan från andra.
Mina tankar går också till alla dem som dött av Covid-19 och deras anhöriga.
Hoppas 2021 blir ett år där vi fortsätter vara rädda om varandra, ett år där vi får träffa våra nära och kära igen, face to face.
Jag ser fram emot att få träffa mamma och pappa och min syster under 2021. Jag inte träffat dem sedan i februari och längtar efter att få se dem och krama dem.
Till sist vill jag tacka Gud för din omsorg och nåd!
Tack familj, vänner, arbetskamrater, chefer, grannar och släktingar som på ett eller annat sätt funnits för mig under året.
Tack familj, vänner, arbetskamrater, chefer, grannar och släktingar som på ett eller annat sätt funnits för mig under året.
Mycket kärlek och hopp om ett ljusare 2021 önskar jag, min man och vår lilla Puppy er alla!
