Funeral music på Youtube

Min man introducerade Youtube för pappa på tv:n medan han hälsade på. Pappa blev så glad för det. Gång på gång säger pappa att han är så glad att han nu kan titta på Youtube på tv:n och upprepar i nästa mening:
- Det är så synd att inte Karin inte fick uppleva att se och lyssna på musik på Youtube tillsammans med mig. Jag kan bara hålla med pappa.

Mamma hörde ju väldigt dåligt, men vi skulle ju ha kunnat fixa hörlurar och ljudförstärkare till mamma. Varför gjorde vi inte det? Jag minns att jag diskuterat specialhörlurar för dator, telefon och tv med min syster för inte så länge sedan och var nästan på väg att beställa ett par som jag tyckte verkade bra. Vi skulle invänta tills mamma varit hos hörselspecialisten tyckte min syster då. Sedan blev det inte av. Nu är det för sent.

Moses skrev in sökordet "funeral music" i sökrutan och då kom en rad fin musik upp. Till exempel låten The Rose med Beth Midler, Morning has broken med Cat Stevens och You raise me up med Josh Groban för att nämna några. Dessa tre blir snabbt våra favoriter. 

Josh Groban och låten You rase me up är både jag och min man välbekanta med, de andra två låtarna är lite äldre. Morning has broken med Cat Stevens vet jag att mamma tyckte om och att vi lyssnat på när jag var liten. Beth Midler tyckte mamma mycket om, minns jag. Liksom Barbara Streisand. 

Magnus som hälsade på oss idag från Lavendla begravningsbyrå sa att mammas begravning behöver utgå från oss nu när vi inte kan fråga mamma hur hon vill ha den.

Magnus understryker att det är viktigt att vi ska känna oss bekväma i alla beslut gällande musik, kistans färg, kombinationen av vilka blommor och färger på blommorna vi vill ha på kistan eftersom mamma inte hade några specifika önskemål om något mer än vad hon det hon sagt många gånger så där i förbigående; nämligen att hon vill kremeras och spridas för vinden i en minneslund när hon dött. Det är allt vi har att gå på och resten får vi hitta på själva utifrån vad vi tror att mamma skulle tycka om.

- Begravningsakten kommer att bli vad ni tre gör den till, säger Magnus och poängterar att det är viktigt att begravningsakten passar oss lika mycket som mamma, eftersom det är vi som anordnar den och det är vi som fysiskt kommer att närvara och ta emot de andra som kommer på begravningen. 

Han berättar också att det som oftast blir väldigt bra begravningsakter även om den dött inte gett en ingående instruktion om hur den vill begravas, då närmaste anhöriga oftast känner den avlidne mycket väl. 

Gud, jag ber att begravningen ska bli precis som mamma skulle ha velat ha den.

Jag vill att hon ska få de finaste blommorna,
att låtarna och psalmerna vi väljer passar hennes smak
och att griftetalet som prästen kommer att läsa upp ska hedra minnet av henne. 

Uppförsbacke 2021

Många upplevde att 2020 var ett svårt år, jag upplever att 2021 so far varit svårare än hela 2020. Omständigheterna, det som sker i vår närmaste omgivning som i familjen, på arbetet, bland vänner,  grannar, bekanta eller släktingar påverkar oss mer eller mindre. Ovanpå allt det som sker närmast omkring oss påverkas vi i stort som smått av det om sker globalt i världen. Att vi är inne i tredje vågen av Covid 19- pandemin för att nämna ett exempel. 

All information vi matar vårt sinne med dagligen som nyheter, Netflixfilmer, sociala medier, reklam, Google, tar så mycket plats att den inre rösten, själen liksom inte får utrymme att höras.  Det är så det känns för mig i alla fall. Som om mitt inre, förhoppningsvis i samklang med Gud, försöker säga saker till mig, men inte når fram på grund av allt brus. Mottagningen fungerar dåligt. 

Jag är glad och tacksam för mitt liv och det jag fått, det är jag verkligen, men... jag vill så gärna hitta saker som stärker min kreativa ådra, som ger glädje, lekfullhet och tar fram barnasinnet och modet inom mig. Jag tänker inte tillåta mig själv bli bitter, skrumpen, stagnerad eller sorgsen på grund av yttre omständigheter och problem som jag ändå inte kan påverka. Nope!

Därför behöver jag verkligen börja lyssna på den där lilla rösten på insidan som jag tror vill peka på vad  jag behöver göra för att ta hand om min hälsa och kropp och själ. Hjärtat vill mer, men vet inte hur? 

Alla ska gå sin väg och ingen ska gå min mer än jag själv. Därför är det min livsresa som jag behöver fokusera på, så att jag blir en person som jag själv skulle vilja möta och bli inspirerad av. Helt enkelt bli bäst på att vara mig. Vara den som Gud säger att jag är. Göra det som Gud ser att jag har förmåga att göra. 

Använd mig Gud till det du vill.

 Låt din vilja bli min vilja över mitt liv.

Happy new year

Jag försöker summera året som gått! Det har varit annorlunda på många sätt. Tid för avskildhet är det mest utmärkande som hänt mig under 2020. Tid för eftertanke.

Sedan mars i år har jag distansarbetat så gott som hela tiden. Jag har varit på jobbet totalt tre gånger sedan den 11 mars, då vi blev ombedda att stanna hemma på grund av Covid -19 och endast träffat en vän en gång under dessa dryga nio månader som gått. Denna enda vän som jag träffat är "min turkiska mamma" Elisabet som jag hälsade på i början av december.

Visst har jag känt mig isolerad. Men helt osocial har jag inte varit då jag fått många nya bekantskaper i området när jag är ute och rastar Puppy. Att småprata med grannar och hundägare har tillfört så pass mycket att jag inte klättrat på väggarna, utan känt mig ganska tillfreds med livets stilla gång.

Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Är det inte ett ordspråk som brukar funka i såna här lägen? Kanske det i slutändan kommer att visa sig att det gjort mig gott att få vara ifred och få tänka helt fritt utan påverkan från andra. Mina tankar går också till alla dem som dött av Covid-19 och deras anhöriga.

Hoppas 2021 blir ett år där vi fortsätter vara rädda om varandra, ett år där vi får träffa våra nära och kära igen, face to face. 

Jag ser fram emot att få träffa mamma och pappa och min syster under 2021. Jag inte träffat dem sedan i februari och längtar efter att få se dem och krama dem. 

Till sist vill jag tacka Gud för din omsorg och nåd!
Tack familj, vänner, arbetskamrater, chefer, grannar och släktingar som på ett eller annat sätt funnits för mig under året.

Mycket kärlek och hopp om ett ljusare 2021 önskar jag, min man och vår lilla Puppy er alla!       

                   

Dagdrömmer och reflekterar

Jag ligger i min röda soffa i vardagsrummet och har tagit med mig täcke och kuddar. Vänster axel/arm värker och jag kan inte träna eftersom jag inte känner mig fullt frisk. Jag hostar och har början till ont i halsen.  Det är därför jag ligger och vilar mig. 

Covid-19 epedimin begränsar livet på ett sätt, men samtidigt är det lite skönt med den här stillheten, då den ger tid över för dagdrömmar och reflektioner. 

Livet tuffar på oavsett naturkatastrofer, epidemier, krig och annat. Jag reflekterar över vilka människor som jag inte träffar som jag saknar och förundras på samma gång över att jag överlever ändå, trots att jag saknar dem. Saknaden kommer och går. Saknar någon mig? 

Jag reflekterar kring begreppet tacksamhet. Jag har mycket att vara tacksam över. 

Tre saker att vara tacksam över:

•  Att det finns telefon som gör att jag kan ha kontakt med mamma, pappa och sis,
  det vill säga min familj.  De betyder så mycket för mig.
• Min man Moses och vår hund Puppy, som är dem jag träffar varje dag. Mina närmaste och käraste.
• Mina grannar och  nyvunna matte och hussevänner och deras hundar som förgyller mina  distansjobbvardagar.
  
  
  

Foto: Dagens look

Som allt som ligger i det fördolda är mina drömmar vaga och abstrakta. De saknar konturer som väntar på att få skapas, skapas av mig om jag bara förstod hur, när och vad? 

Jag går på en grusväg med grönska i mitten. 
 Jag bär på en korg med skimrande guldstoft 

Jag går mot en stor sol

som lyser stark och intensivt i  gulorange
Soluppgång eller solnedgång, jag är inte säker på vilket

Ivrigt strör jag ut det skimrande stoftet
medan jag går

 När jag vänder mig om ser jag
nya vackra blommor som växt upp
De lyser i all sin färgprakt
och vajar i vinden. 

Blommorna ser glada ut 

även om blommor inte kan le

 så ler de mot mig

På båda kanterna av vägen ser jag blomsterängar och flickor/kvinnor
som sitter med korgar och plockar blommor.
 De ler mot mig. 

Jag ler tillbaka 

känner mig så lycklig

Gode Gud,  led mig på rätta vägar, låt mina drömmar få ta form och konkretiseras. 
Amen

Morgonbön

Hittar en liten bok eller ett häfte i min brevkorg med titeln Med evig kärlek två av Johan Reftel och utgiven av Argument förlag, Här finns en text om morgonbön och vad man kan be när man inte hittar lugnet och tiden att prata med Gud på morgonen.

Johan förklarar vad korstecknet betyder som jag mest sett katoliker eller ortodoxa kristna göra. Korstecknet gör man genom att rita ett kors över sig själv i luften. Man börjar med panna, mage, vänster axel, höger axel och till sist hjärtat.

Pannan symboliserar huvudet och dina tankar och är ett sätt att säga:
- Jesus var med mina tankar idag. Hjälp mig att tänka gott om mig själv och andra.

Magen symboliserar dina känslor och en tyst bön om att Jesus ska ta hand om dina känslor så att du inte fångas av ilska, stress eller oro.

Axlarna representerar våra handlingar, vad vi gör med våra händer.
- Jesus var med mina handlingar idag, välsigna mig och dem jag möter och låt mig få vara ett redskap för dig.

Hjärtat är en symbol för kärleken och när handen stannar där är ett sätt att säga:
- Tack Jesus för att du älskar mig och hjälp mig dela med mig av den kärleken.
Fint va?

Sedan slutar berättelsen med att man kan säga bönen snabb men att den ändå har samma innebörd.
Den snabba morgonbönen blir då:

- Jesus, var med mina tankar, mina känslor och mina handlingar idag.

Tack för att du älskar mig. Amen

Jag känner inte igen mig längre i det land jag växte upp

 Jag sörjer varje gång jag ser en slöja. Det finns inget fint eller rebelliskt över slöjan, burkan eller "what ever" som bärs i religionens namn. Det är kvinnoförtryck. Märkligt att så många försvarar den.

 För det är inte vad vi har på oss som visar hur rena vi är på insidan. Det är bara religiöst dravel.

Jag känner inte igen mig längre i det land jag växte upp och sörjer det Sverige som en gång fanns. Vi ska vara så toleranta att vi glömmer vårt arv. Vårt kristna arv som format oss i århundraden. Landet som många sett som en fristad är på väg att förändras och de som styr vårt land verkar förblindande av det som sker.

Frihet för vilka? För folket eller frihet för de demoniska krafter som vill påverka oss i riktning mot samma ande som råder i länder som Syrien, Saudiarabien, Iran, irak med flera. Där det alltid är krig och motsättningar. Gud hjälp oss att vakna och förlåt oss för att vi inte förvaltat det vi fått av dig.

Min bön är att fler ska få möta dig Jesus Kristus som sin frälsare och Herre - inte minst våra vänner från länder av en annan religion och att de fästen som "satt sig" i vårt land som vill skada demokrati, mänskliga rättigheter och jämställheten ska vittra sönder. I Jesu namn jag ber.
Amen

Läs mer här
http://www.svd.se/feodal-machokultur-rader-i-fororten