Taxichauffören kör fort. Regnet öser ner och det är mycket vatten på körbanan. Flera gånger tänker jag säga till chauffören att sänka hastigheten. Moses, min man säger vid ett tillfälle:
- Vi har ingen brådska, vi hinner i tid.
Taxichauffören verkar inte höra. Hur som helst går resan bra och kommer vi fram välbehållna till Arlanda. Moses ena väska väger för tungt konstaterar vi. Som tur är har jag en liten resväska med mig som handbagage, som nästan är tom, så vi kan omfördela bagaget så att vi får med oss allt.
Jag har aldrig rest så här långt bort.
- Min första resa till Afrika.
Meningen känns dels lite skrämmande och dels spännande när jag smakar på den. Vi reser med Lufthansa och planet vi åker med till Frankfurt är inte så stort som det flygplan som tar oss från Frankfurt till Ghana. Det flygplanet är utrustat med tv-skärmar på baksidan av varje sittplats och man kan välja att titta på film lyssna på musik, titta på tv-serier eller följa rutten som vi flyger, med en karta. Det bubblar i hela mig. Jg känner mig s å trött, men samtidigt så förväntansfull!
Vi får mat och dryck och personalen håller oss väl sysselsatta hela resan. Sover lite gör jag medan vi väntar på flyget i Frankfurt och lite grann på flyget mellan Stockholm till Frankfurt. Moses sover inte alls. När vi landar på Kotoka International Airport och flygpersonalen slår upp dörrarna, väller värmen in som en "vägg". Det känns superhäftigt.- Africa, here we come!
Foto: Moses på Arlanda med T-skirten "My life is black"
