En sorglig dag

Ännu en sömnlös natt för att Esmeralda har så svårt att andas. Klockan är före 08:00 när jag ringer Abano djursjukhus och frågar om de kan skriva ut en luftrörsvidgande medicin i inhalatorform som heter Ventoline. Det är en medicin som jag läst att vissa katter som inte klarar kortison blir bättre i sin astma av. Albano djursjukhus svarar att de inte skriver ut någonting med mindre än att jag kommer dit akut. De uppmanar mig att ringa till Stockholms djurklinik som ordinerat astmamedicinen Flutide Evohaler via inhalator (Aerokat). Så jag ringer dit också men de hänvisar mig tillbaka till Albano. Jag sitter fast. Ibland känner man sig så maktlös.

Det finns tydligen katter som inte mår bra av den rosa sköldkörtelsmedicinen. Jag har googlat på det. Efter att Esmeralda börjat med sin medicinering för struma har hon successivt blivit sämre, trots att hennes T4 värden sjunkit till normalvärde. Först kom hostan och sedan tung andning, snuva och rosslande. Det finns katter som mår dåligt av kortison också, även den i inhalatorform som vi nu provat senaste 11 dagarna tillsammans med kortiontabletter. Ju mer kortison hon får desto tätare blir hon märker jag. Så idag kommer hon inte få någon puff, hon får bara kortison i tablettform. Hjärnan går på högvarv, vad ska jag göra med Esmeralda? Vill inte ge upp hoppet. Inte än. Ber till Gud och bestämmer mig för att avvakta och se. Att vänta på att det blir torsdag och jag får komma till hjärtspecialisten som jag har en tid hos på Albano kl 16:00.

Jag lämnar henne i Guds händer. Han får vaka över henne nu för jag är helt slut. Jag fortsätter att ge henne Aloe Vera och ser till att hon äter och dricker och sköljer nosen med koksalt, men mer kan jag inte göra. Just nu.

Min vän Leffe har somnat in

Ser ett meddelande på morgonen på Leffes Facebooksida att han är väldigt dålig. Det är hans syster som skriver och uppmanar oss att skicka hälsningar till honom. Han är för svag för att svara, men behöver uppmuntran och stöd, skriver hon. Jag smsar till Leffe att jag ber för honom. Senare skickar jag ett meddelande på Facebook att han ska ropa på Jesus.

Jag sitter på toaletten och ber att Jesus ska ta hand om Leffe. Jag ber för Leffes frälsning. Några timmar senare, ca kl 20:30 läser jag på Facebook att Leffe släppt taget. Han är borta. Jag gråter och gråter.
Min vän Leffe. Nu finns han inte mer. Vilken sorglig dag.

Leffe själv mår bättre där han är nu. Tillsammans med sina katter, de som fått somna in före honom. Han andas utan problem och ser på båda ögonen. Han har fått tillbaka alla sina tänder Han kan och kan tugga obehindrat, om han vill. Äter man i Himlen förresten? Han behöver ingen elstol och ingen sysrgas mer. Han har fått komma hem till vår Far i himlen. Det ber jag om i Jesu Kristi namn.

Amen