Snart dags att säga farväl

Snart måste vi ta  farväl av Simon. Jag tror inte att han överlever julen. Jag hoppas han klarar sig  till imorgon, natten återstår. Om han är ännu sämre imorgonbitti måste jag åka in med honom.

Vi har växt ihop, Simon och jag. Han är som mitt andra skinn. Tätt ihop är vi alla timmar på dygnet som jag är hemma. Hans varma lilla kropp och andning som får mig lugn. Kommer jag att kunna andas när han är borta? Mitt hjärta brister.

Jag gör allt för min älskade Simon

När jag kommer efter jobbet möts jag av Simon min njursjuka katt, som kommer springande mot mig och vrålar (dvs jamar högt och krävande). Vad ska jag göra? Jag ser att det finns mat på två ställen, men han har inte rört något. så jag lyfter upp honom och kramar och klappar honom, kastar mig in i köket, sätter på pastavattnet (för jag är så hungrig), rensar Simons låda och ställer fram brickan med vatten och mat i soffan till Simon.

Men han bara fortsätter att jama och rör varken vatten eller mat. När min pasta är klar och jag satt mig till rätta i soffan och börjar mata Simon ur handen ( min egen mat blir kall) äter han och dricker. När han ätit och druckit ska han ligga nära mig under täcket. Nu snarkar han.

På nätterna så ska han matas ( äta ur handen) och dricka flera ggr ( jag ska hålla fram vattenskålen åt honom) och pusha honom genom att säga att han är duktig som äter och dricker. Det verkar som det jag säger till honom får honom att äta. Som om han gör det för min skull.

Simon är ensam. Han saknar Eduardo, det märks. Jag har svårigheter att sova på grund av Simon och sorgen efter Eduardo och min onda axel. Allt flyter ihop i i en enda röra. Jag har somnat ordentligt tidigast vid  kl 05:00 varje morgon nu i en veckas tid nu. Eftersom jag endast jobbar 25% på grund av frozen shoulder så fixar jag mina konstiga sovtider, eftersom jag börjar jobba först på på eftermiddagen kl. 13:00 och endast jobbar 3 dagar i veckan, men det är ju inte hållbart i längden.

Mina djur, levande som döda betyder så mycket för mig. Tror att alla som har och älskar djur förstår vad jag menar. Nu har jag bara Simon kvar i livet som klamrar sig fast som för att trösta mig.

Foto: Simon som njuter och tar vara på höstens solstrålar

Foto: Dags att sova

Älskade Eduardo- vila i frid!

Både jag och Moses var med dig hos veterinären för att ta farväl. Moses och Eduardo har alltid haft en speciell relation. När jag och Moses började dejta så var Eduardo precis nyfödd och bodde hos mig eftersom jag är hans uppfödare. Eduardo kommer från Esmeraldas sista kull, E-kullen som föddes 2006-02-11 och han har aldrig lämnat oss för en annan familj då Moses och han fattade tycke för varandra. Därför blev Eduardo den 5:e katten i mitt katteri och jag har aldrig ångrat att han blev kvar hos oss. Det kändes helt naturligt att han tillhörde oss.

Eduardo, du som aldrig varit synligt sjuk och endast varit hos veterinären en gång när du var ca 3 år efter att ha käkat en lång tråd. Jag blev orolig eftersom du spydde ut tråd och jag fick dra upp tråd ur halsen på dig. Vi åkte tillsammans i taxi på natten till Bagarmossen och du blev inlagd på observation, då katter kan få tarmvred om de käkar tråd eller garn.  Men du tillfrisknade och jag fick hämta hem dig nästföljande kväll.

Busiga Eduardo, med åren blev du lite överviktig på grund av matglädje. Kommer alltid att minnas hur du viftade på svansen som en liten hund, jamade lite hest och alltid var glad.... du är saknad från djupet av våra hjärtan.

Älskade Eduardo, det här var inte väntat. Vi trodde vi skulle få minst 3 år till tillsammans. Men akut njursvikt ville något annat och istället för att åtgärda dina tänder som vi trodde var problemet, så var det dina njurar som inte ville jobba mer. Du blev 12 år och 8 månader, yngst av alla katterna. Vi älskar dig med evig kärlek och hoppas du får återse mamma Esmeralda och syster Bea och ”farbror” Sebastian i himlen.

Foto: Eduardo innan du somnade in  på Albano djursjukhus.

Foto: Vila i frid älskade Eduardo

Eduardos andedräkt

Eduardos andedräkt har blivit dålig. Jag har känt det sedan början av oktober. Han äter sämre också, verkar som han har ont i munnen. Jag påpekade det hos veterinären igår och då sa hon att jag kunde ta med honom nästa gång jag kommer med Simon, så kikar hon på honom utan extra kostnad. Det lät ju bra, men frågan är om jag kan vänta så länge?

Jag tycker Eduardo verkar hängig. Han vill vara nära mig hela tiden, jamar mer än vanligt och sover i sängen varje natt tillsammans med mig och Simon.

Känner dåligt samvete att jag brytt mig för lite om Eduardo då jag har fullt upp med att sköta Simon.  Därför kontaktade jag en uppfödare som lagt ut en annons på blocket om att hon vill omplacera en eller två av sina honor. Jag tänker att Eduardo behöver en kompis när Simon fått somna in. Uppfödaren svarade på mitt första meddelande, men hon har inte svarat  på mitt andra meddelande där jag skrev att jag gärna kommer och hälsar på för att titta på hennes katter. Vi får se hur det går.

 Moses säger att jag mobbar Eduardo när jag säger att han har dålig andedräkt, men jag känner den faktiskt ganska så starkt. Shampot som jag köpte har jag prövat på Eduardo. Han blev renare men det kom tyvärr tillbaks igen på hans päls och det luktar illa. Det kommer från hans saliv. Han har börjat dregla när han sover. Jag tror inte att jag kan vänta till nästa gång jag ska på återbesök med Simon för att få honom undersökt. Det får bli den här helgen eller nästa vecka. Något är fel!

Simon och jag hos veterinären

Simon och jag har varit hos veterinären idag igen. Vi var här i måndags också och tog prover och bloddtryck och nu får vi svar på proverna. Tyvärr har njurvärdena ökat ganska dramatiskt på bara 6 veckor. Bloddtrycket har gått ner igen. Han har fått dubbel dos av blodtrycksmedicin sedan vi mätte det sist i slutet av augusti och det ska han fortsätta med. Jag påpekade för sköterskan att jag både märkt att  både Simon och Eduardo ser lite smutsiga ut på sina ställen på pälsen.  Hon rekommenderade mig att köpa ett shampoo och pröva att tvätta pälsen.

Simon får dropp innan vi åker hem då han är lite uttorkad. Vi får ta en dag i taget...

Simon och jag....

Simon och jag. Vi två har hängt ihop sedan 2002 och han är fortfarande ledare över de andra hanarna i kattflocken. Han käkar blodtrycksmedicinen och smärtstillande (mot artrossmärtorna i höfterna) som om det vore godis. Sedan han börjat med blodtrycksmedicin har hans päls på ryggen börjat komma tillbaka. Min fina älskling!!

Foto: Simon vid min sida i röda soffan.

Återbesök på Albano i Danderyd med Simon

Idag fick vi träffa en veterinär som är specialist på katter. Hon ville att vi skulle börja med att ta blodtrycket. Någonting sa mig att Simon inte var så lugn som han verkade när vi tog blodtrycket. Han hade inte hunnit varava ner. Resultatet blev också högre än förra gången. Blodproven får jag inte svar på förrän i mellandagarna. Veterinären som heter Erica, tyckte att vi skulle reglera bodtrycket med medicin och jag berättade att jag var skeptiskt till medicin i och med vad som hände med Esmeralda. Hon bad mig fungera på saken över julhelgen.

Livet går vidare

Livet går vidare. Det gör ju det! Så länge jag andas lever jag. Jag sörjer, men jag lever. Jag gjorde ett löfte till mig själv när jag satt med lilla Bea i famnen och lät henne somna in. Det är att jag ska vara mer närvarande med mina "kattgrabbar" och ta väl hand om dem, den tid de har kvar.

Alla är lika viktiga för mig. Simon har ett förhöjt njurvärde och två knölar som jag känner till. Veterinären tror visserligen att knölarna är helt ofarliga, en sitter på sidan i revbenshöjd och en i framtassen mellan de främre små rosa trampdynorna. Simons njurvärde kommer att följas upp.

Sebastian och Eduardo ska också få komma till veterinären. Sebastian har en liten knöl som växt vid korsryggsslutet. Känns lite mindre än en ärta. Upptäckte den i augusti tror jag och som sagt den har vuxit. Det verkar inte vara en fästing men man vet ju aldrig, i så fall en helt inkapslad sådan. Eduardo verkar helt frisk, men det skadar inte att kolla honom om man kan göra något för honom i förebyggande syfte. 

Foto: Simon är på bushumör.

Foto: Simon - titt ut! 

Foto: Eduardo speglar sig.

Lilla Bea får somna in på Alla hjärtans dag

Bea blir bara sämre. Hon är darrig och lite vinglig. På morgonen kryper hon in i garderoben. Jag har ett återbesök hos veterinären för Simon kl.10:30 idag och åker dit.

Simons läge är oförändrat. Tack Gud för det, men Bea, åh mitt hjärta gråter för Bea. Efter samråd med veterinären i Alvik tar jag med mig Bea på eftermiddagen till Albano Djursjukhus i Danderyd för en second opinion.

Jag får träffa en mycket sympatisk och kunnig veterinär som ger mig två alternativ. Antingen låta henne somna in eller gå "all in" dvs lägga in Bea för stor utredning där man tar ultraljud på njurarna, mäter blodtrycket, gör en omfattande blodprovsanalys samt sätter henne på dropp och fosfatbindande medicin för att försöka få ner det otroligt höga njurvärdet som de kallar akut njursvikt.

All-in alternativet är en chansning. Det finns inga garantier för att hon kommer att svara på behandlingen med så höga värden som hon har. Om hon svarar på behandling kan hon i bästa fall leva upp till ett år till eller så kan det krascha redan efter några dagar efter behandlingen. Hon är på väg att förgifta sig själv förklarar veterinären då njurarna släpper ut gifterna i kroppen som den inte klarar av att rena och det medför såriga slemhinnor i magsäcken som gör att hon är illamående och har konstant ont i magen (de kan även utvecklas magsår) Det är därför hon inte vill äta och dricka och det leder till att en nedåtgående spiral som gör att värdet skjuter i taket. Även om man tillfälligt får ner värdena kan man aldrig få bort sjukdomen.

Veterinären som undersöker Bea lyckas hitta ena njuren och när hon klämmer på den känns den ojämn och lite deformerad, vilket tyder på att det pågått under lång tid, kronisk njursvikt som det kallas.

När beskedet landat inom mig väljer jag att låta min lilla Bea somna in idag på Alla hjärtans dag. Hon somnar i min famn i samma rum som hennes mamma Esmeralda - för ett halvår sedan.

Foto: Bea i väskan hos veterinären. 

Foto: Bea i min famn efter att hon fått avslappningsspruta och kanylen insatt. 

Hon har inte fått insomningssprutan än. Jag bad veterinären att vänta lite
med den och ge oss tio minuter egentid. Spelade Carola för henne -
"Sov du lilla videung"

Foto: Bea har somnat in

Foto: Min vita fina lilla Bea- älskar dig så mycket ❤

Jag är inte beredd!

Det var i samband med att alla katterna gick över till njurfoder på grund av Simons förhöjda njurvärde som jag la märke till att Bea tappat aptiten och börjat spy allt oftare. Jag tänkte att hon kanske var lite känslig för det nya fodret. Prövade olika sorter och upptäckte att hon faktiskt knaprade i sig av Royal Canins mest välsmakande njurfoder, så det fick hon fortsätta med.

Jag erkänner att mycket fokus legat på Simon sedan jag fick kännedom om hans lindrigt förhöjt njurvärde i mitten av december. Kanske är det därför jag inte riktigt tagit in att Bea mådde dåligt hon också.

Men visst märkte jag att Bea började vilja dricka vatten endast ur tvättfatet på toan. Hon var väldigt bestämd på den punkten och jag tänkte att det var en lite märkligt fix idé från hennes sida som jag lät henne göra. Hon åt mindre. Det såg jag. Först när jag vid ett flertal tillfällen sett henne spy enbart vatten börjar mina inre varningsklockor signalera. Det hände första gången för kanske två veckor sedan.

Simon hade återbesök hos veterinären för att kolla njurvärdet ikväll, men igår ringde jag och bytte så Bea fick tiden istället. Beas blodprov visade ett njurvärde på 1212 och normalt ska det ligga mellan 73-202.

Chocken kommer som ett slag i huvudet. Bea är döende! Jag ställer samma frågor om och om igen. Stämmer verkligen proverna? Hur kunde det bli så här.. Jag förebrår mig själv. Veterinären svarar på mina frågor. Troligtvis hade utgången varit densamma även om jag kommit för en månad sedan säger hon. De går inte att återställa trasiga njurar, bara bromsa utvecklingen. Det är en smygande sjukdom som oftast inte uppvisar symtom förrän det redan är för sent.

Bea får följa med hem ikväll, även om prognosen är väldigt dålig. Veterinären ordinerar dropp under huden och en tablett som ska öka aptiten samt ett foder som jag ska blanda ut med vatten och spruta in i mungipan för att hon ska få näring. Eftersom chocken inte lagt sig ska jag få lite tid att smälta beskedet men det finns ingen väg tillbaka, så säger veterinären.

Min Bea, 13 år och knappt 3 månader. Mitt lilla hjärta ❤ Jag är inte beredd! Inte beredd alls. Om man någonsin blir det när det är dags att säga farväl till dem man älskar?

Foto:Bea och jag hos veterinären

Och där försvann håret...

Känner mig lite befriad faktiskt. Hade inte hunnit komma till den punkten där håret och jag blir ett, som det blev för fyra år sen när jag hade extensions i två omgångar à 6 månader. Tejphår no more. Keratinvax eller microringar passar mig bättre och är mindre dyrt i längden.

Men alltså, allvar, med håret försvinner styrkan. Mitt egna skruttiga hår är inte mycket att hänga i julgranen. Jag skäms! Anledningen till att jag inte satte om håret är att det faktiskt inte fanns tid.

Jag fick en tid hos veterinären med Simon samma dag och besöket tog inte som utlovat en halvtimme utan en timme och det gjorde att jag kom 45 minuter försent till Amanda på Rapunzel och hon hade en tid att passa och kunde inte både färga utväxten och sätta om håret, så det fick bli ta ut håret och färga utväxten och klippa topparna.

Jag fick med mig håret hem så jag kan ju sätta in det igen. Kanske vid nästa besök när jag ska färga utväxten.

Simon, min vita hankatt, fick beskedet njurproblem när veterinären tagit blodprov och ordinerade njurfoder som måste köpas hos veterinärer. Alla katterna kan gå över till fodret för det är bara bra för dem, så jag slipper ha skilda matplatser. Alltid något.

Veterinären klämde och kände på de båda knölarna som egentligen var orsaken till  mitt besök och sa att de förmodligen var ofarliga men måste opereras bort, fast för att göra det måste jag göra ett besök hos en hjärtdoktor som kollar hjärtat först, då hon upptäckte blåsljud på Simons hjärta.  Dessutom misstänkte hon artros i Simons höfter, då han har problem att hoppa upp i sängen och soffan, så hon ordinerade en inflammationshämmande och smärtstillande medicin, Metacam för det.

Nu är jag hemma och en kraftig förkylning om jag känt legat i startgroparna hela dagen har precis brutit ut. Life is not easy!

Grillat var det här

Grillat vara det här. Pappa har grillat oxfilé. Mamma har lagat potatisgratäng och jag har gjort sallad och nu vilar vi efter maten, mätta och belåtna.

Det är väldigt varmt och jag har huvudvärk hela tiden. Känns som jag har högt blodtryck eller inbillar jag mig bara för att jag vet att Esmeralda har det. Har nu börjat ge henne dubbel dos av blodtrycksmedicinen Norvasc. Hon äter inte så bra. Hon blir mer och mer tät och verkar så orolig. Som om hon letar efter Bea, eller beror det på sköldkörtelvärdet som håller på att gå upp?
Anna Bodegårds kollega från Albano har ringt och meddelat att njur- socker och levervärde är normalt och T4 -värdet ligger på 78. Det har alltså gått upp från 24 till 78 på tre veckor. Det känns inte bra.

Hon säger att det gått ner rejält men hon vet inte vad hon pratar om, så jag rättar henne och berättar att värdet först var 195, sedan 24 och nu 78. Det har gått upp. Jag säger att Esmeralda har svårt att andas men det är ju varmt. Hon säger att jag ska ha koll på andningen. Hur många andetag hon tar per minut. Esmeralda tar i genomsnitt 24 andetag och det ligger normalt mellan 17- 30. Jag kollar henne flera gånger. Ändå känns det inte bra. Jag är orolig. 

Foto: Pappa grillmästaren

Uppföljning av Esmeralda på Albano

Idag har vi varit på Albano, Esmeralda och jag. Vi träffar Anna Bodegård igen. Jag berättar att Esmeralda hämtat sig från snuvan. Anna säger att vi ska fortsätta med YD-fodret från Hills. Vi tar blodtrycket igen och det har tyvärr gått upp, så nu ska Esmeralda äta 2 x 1/4 s tablett Norvasc om dagen i stället för en gång om dagen. En morgon och kväll.

Anna ska gå på semester igen, men lovar lämna över till en kollega som kommer att  ringa om blodprovssvaren. Esmeraldas näsa vätskar ur ena näsborren under besöket. Något jag inte sett på ett tag. Det är svårt att ta blodprov idag då blodkärlet brast.

Imorgon ska jag och Esmeralda åka till mamma och pappa. Jag gruvar mig lite trots att veterinären säger att läget är stabilt.

Esmeralda är piggare

Vi har bytt från rosa tabletter till ett foder utan jod som ska minska T4-nivån. (sköldkörtelhormon). Nu är det bestämda mattider och skilda rum som gäller under matstunderna. De andra katterna får äta hennes mat- så länge de äter sin egen också.

En penicilinkur gjorde att hon repade sig från det kritiska läget för 2,5 vecka sedan. Hon får luftrörsvidgande medicin som hon inhalerar en gång dagen.Vi har skippat kortison via inhalator. Istället endast en kortisontablett om dagen plus 1/4 bloddtryckssänkande Norvask.

Jag har intensivbehandlat henne med Aloe Vera som hon fått dricka i 3 veckor nu. Hon är smal, hostar fortfarande, men är på det hela taget mycket piggare. Pälsen som har varit sträv och obefintlig förutom på bröstet har börjat komma tillbaka och hon börjar se ut som när hon var kattunge. Vi tar en dag i taget, Loppan och jag. På tisdag ska vi till veterinären på Albano igen för uppföljning.

Jag känner mig så glad idag!

Foto: Esmeralda börjar se ut som när hon var kattunge, för hennes päls
har börjat växa.

Foto: Fina Bea vill också bli fotograferad

Foto: Så även Eduardo

Foto: ....och storpappan Simon

Städar och fejar på semestern

När man har semester så finns plötsligt tiden för att städa och feja på ställen man normalt inte städar på. Jag har börjat damsuga nästan varje dag nu sedan Esmeralda blev sjuk. Jag vill inte att det ska vara dammigt här hemma då det förvärrar hennes astma.

Idag städade jag i garderoben där kattsandlådorna står. Det fanns ett lager vitt puder från sanden på alla saker så storstädningen var behövlig! Dessutom stuvade jag runt lite och gjorde i ordning en påse med saker jag inte behöver för att lämna till stadsmissionen.

I vardagsrummet städade jag bland mina böcker och gamla skolböcker och slängde en del. Jag hittade en fransk litteraturhistoriabok som ser helt oanvänd ut och la ut den på internet till försäljning. Nu får vi vänta och se om det finns någon köpare. Jag köpte boken för dyra pengar när jag studerade franska på universitetet 2002.





Esmeralda har piggat på sig sedan vi var hos veterinären den 7 juli. Då fick hon en pencilinkur på 7 dagar och vi bytte ut de rosa sköldkörtelmedicinen till veterinärfodret YD som inte innehåller jod. Fodret ska sänka skälkörtelvärdet precis som de rosa tabletterna Felimazole. Det jobbiga är att hon inte får äta något annat än det fodret nu och de andra katterna ska fortsätta med sitt foder för de behöver jod, så det är ett saligt springande och stänga dörrar och passa på att Esmeralda äter sin mat. De andra katterna får äta hennes mat så länge de också äter sin egen. Sedan fick jag veterinären att skriva Vetnoline som är en luftrörsvidgande medicin som hon inhalerar. Jag ger henne en puff om dagen genom inhalatorn Aerokat.

Foto: Idag är Emeralda är mindre tät och snuvig

Hon går runt och "luktar" på saker och verkar nöjd med

att kunna andas med båda näsborrarna.

Foto: Så här ser en Aerokat ut. Sebastian är framme och nosar.

En sorglig dag

Ännu en sömnlös natt för att Esmeralda har så svårt att andas. Klockan är före 08:00 när jag ringer Abano djursjukhus och frågar om de kan skriva ut en luftrörsvidgande medicin i inhalatorform som heter Ventoline. Det är en medicin som jag läst att vissa katter som inte klarar kortison blir bättre i sin astma av. Albano djursjukhus svarar att de inte skriver ut någonting med mindre än att jag kommer dit akut. De uppmanar mig att ringa till Stockholms djurklinik som ordinerat astmamedicinen Flutide Evohaler via inhalator (Aerokat). Så jag ringer dit också men de hänvisar mig tillbaka till Albano. Jag sitter fast. Ibland känner man sig så maktlös.

Det finns tydligen katter som inte mår bra av den rosa sköldkörtelsmedicinen. Jag har googlat på det. Efter att Esmeralda börjat med sin medicinering för struma har hon successivt blivit sämre, trots att hennes T4 värden sjunkit till normalvärde. Först kom hostan och sedan tung andning, snuva och rosslande. Det finns katter som mår dåligt av kortison också, även den i inhalatorform som vi nu provat senaste 11 dagarna tillsammans med kortiontabletter. Ju mer kortison hon får desto tätare blir hon märker jag. Så idag kommer hon inte få någon puff, hon får bara kortison i tablettform. Hjärnan går på högvarv, vad ska jag göra med Esmeralda? Vill inte ge upp hoppet. Inte än. Ber till Gud och bestämmer mig för att avvakta och se. Att vänta på att det blir torsdag och jag får komma till hjärtspecialisten som jag har en tid hos på Albano kl 16:00.

Jag lämnar henne i Guds händer. Han får vaka över henne nu för jag är helt slut. Jag fortsätter att ge henne Aloe Vera och ser till att hon äter och dricker och sköljer nosen med koksalt, men mer kan jag inte göra. Just nu.

Min vän Leffe har somnat in

Ser ett meddelande på morgonen på Leffes Facebooksida att han är väldigt dålig. Det är hans syster som skriver och uppmanar oss att skicka hälsningar till honom. Han är för svag för att svara, men behöver uppmuntran och stöd, skriver hon. Jag smsar till Leffe att jag ber för honom. Senare skickar jag ett meddelande på Facebook att han ska ropa på Jesus.

Jag sitter på toaletten och ber att Jesus ska ta hand om Leffe. Jag ber för Leffes frälsning. Några timmar senare, ca kl 20:30 läser jag på Facebook att Leffe släppt taget. Han är borta. Jag gråter och gråter.
Min vän Leffe. Nu finns han inte mer. Vilken sorglig dag.

Leffe själv mår bättre där han är nu. Tillsammans med sina katter, de som fått somna in före honom. Han andas utan problem och ser på båda ögonen. Han har fått tillbaka alla sina tänder Han kan och kan tugga obehindrat, om han vill. Äter man i Himlen förresten? Han behöver ingen elstol och ingen sysrgas mer. Han har fått komma hem till vår Far i himlen. Det ber jag om i Jesu Kristi namn.

Amen

Tänker prova en Aloe Vera-kur på Esmeralda

Idag har jag ringt en lokal försäljare av Forevers produkter som bor  inte långt från mig. Jag har stämt träff med hennes dotter ikväll klockan 18:30 för att köpa en Aloe Vera dunk till Esmeralda. Man ska ge 1 ml per kroppsvikt gånger fyra i tre till fyra veckor för att sedan ge en underhållsdos om 1ml per kroppsvikt.

I Esmeraldas fall blir det 1ml x 3 kg (hennes kroppsvikt) x fyra = 12 ml per dag. Börjar med att ge henne 3 ml i kväll. Imorgon ska jag ge henne 6 ml och i övermorgon 9 ml  eller 12 ml.

Jag sprutar in Aloe Vera i munnen på henne med en spruta. Det spöregnar när jag ska hämta Aloe Vera dunken.

Jag prövar Aloe Vera eftersom jag läst att det ska var bra för slemhinnorna och magen och även för astma. I Indien har man behandlat astma med Aloe Vera i över ett hundra år, läste jag på nätet.

När jag ringer veterinären Maja idag för att tala om att Esmeralda bara blir sämre, så vill hon inte längre befatta sig med oss. Hon tyckte att det var för komplicerat och hon säger att hon inte längre har några idéer. Hon lovar att skicka en remiss till Albano djursjukhus igen. De ringer upp bara någon timme senare och jag får en tid den 7 juli hos samma hjärtdoktor som förra gången jag bokat besök där.


Esmeralda är så tät nu, så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag droppar koksalt i näsan på henne för att rensa flera ggr om dagen. Det kommer ut gulgrönt snor från höger näsborre och hon är irriterad på båda öronen. Jag tycker hon bara blir tätare ju mer kortison jag ger.  I morse vaknade jag  av ljudet att hon låg i sandlådan och hostade. Hon orkade inte ta sig ur den själv. Lilla gumman. Vad ska vi ta oss till, finns det någon hjälp att få?

Esmeralda blir sämre

Går upp klockan 04:00 och ger Esmeralda en kortisontablett i natt. Baddar henne med en blöt handduk. Jag kan inte skära ner på kortisontabletten än. Vi  ligger i vardagsrummet för att det svalkar mest där från balkongen. Det är jättehög luftfuktighet och varmt. Tydligen den sämsta kombinationen för astma, KOL och PAH-patienter berättar min kattvän Leffe som hamnat på sjukhus igen på grund av att han svimmat av för dålig syreupptagning i lungorna natten till söndag.

Det har börjat komma var från vänster näsborre och örat på vänster sida verkar irritera Esmeralda. Är så orolig. Går på högvarv. Vad ska jag göra för att Esmeralda ska må bättre? Det är det enda jag tänker på.

Foto: Till vänster Bea (Esmeraldas dotter) tröstsover med sin mamma

 i denna lilla leopardkorg, som jag tagit fram åt Esmeralda.

När någon du har kär är sjuk krymper hela världen

När någon du har kär är sjuk krymper hela världen. Det blir vi mot världen. Nu är det en rosa tablett mot struma morgon och kväll, 1/4 tablett norvask på kvällen för högt blodtryck, 1 tablett kortison 2,5 mg mot astma på morgonen, 1 puff och 1-10 andetag i inhalator på morgonen och 2 puffar á 1-10 andetag på kvällen samt kräm som strykes på tandköttet som är inflammerat 1 ggr per dag på varje sida i överkäken.

Detta är ordinerat från veterinären Maja som också meddelade att sköldkörtelvärdena sjunkit till inom gränsvärdena för det normal vad gäller sköldkörtelhormon,(T4) , njur- och levervärde. Det var ju positivt. Fick  tips från veterinären att köpa babynäsdroppar i droppformat, Renässans koksaltlösning och droppa i nosen när det är som tätast. Vi kämpar. Esmeralda och jag. Hoppet finns! Tron finns! Älskade Esmeralda! Du är värd allt slit, jag älskar dig!

Foto: Esmeralda den 20 juni 2016

Foto: Esmeralda den 18 maj, innan alla veterinärbesök
och diagnoser

Akut till Albano för att få en inhalator till Esmeralda

Ikväll åkte jag akut till Albano för att få en ihalator till Esmeralda. Som väntat fick jag sitta i tre timmar och vänta på Albanos akutmottagning. Esmeralda var så lugn under hela tiden.

När vi äntligen fick komma in till veterinär vid kl. 21:15 så förklarade veterinären att de inte alls hade någon inhalator och att det var något som man måste boka tid speciellt för.

Snäll som hon var så tog hon bort akutavgiften eftersom hon förstod att jag kände mig lurad då jag fått veta att de säkert kunde hjälpa mig med en sån när jag kom dit av sköterskan när jag ringde.

Det enda hon kunde göra var att röntka Esmeralda och konstatera att hon inte hade vatten i lungorna. Helt onödigt, egentligen då hennes andningsfrekvens inte var förhöjd, bara ansträngd. Hon hade inte feber och hon vägde mer än sist..

Frågade varför hon börjat få snuva och veterinären sa att kortison kan ta ner immunförsvaret så att Esmeralda kanske fått snuva. Vi kom överens om att jag skulle ringa till veterinären i Alvik imorgon och beställa tid för inhalator. När vi kom hem blev Esmeralda sämre. Veterinären tyckte inte att jag skulle ge Esmeraldas mer än en tablett kortison i ytterligare två dagar, sedan försöka trappa ner.