Om att hitta tillbaka till sig själv

Häromdagen hittade jag ett anteckningsblock jag använt under några år. Jag fångades av en text som jag minns att jag skrev av från en bok eller ur en tidning, minns inte vilket. Jag minns bara att jag tyckte att texten var så bra att den var värd att nedtecknas. Det är alltså inte min text och jag minns inte vem som skrivit den. Dock har jag ändrat formen på texten och skriver "du" istället för "man".

"Jag tror inte att du kan hitta dig själv igen om du har tappat bort dig själv. Det som varit kommer inte tillbaka. Det är som att sträva bakåt. Du letar åt fel håll. Du kommer inte framåt om du försöker komma bakåt. Förstår du? Du måste framåt, för bakåt kommer jdu inte. Det som var finns inte längre, eller hur? Så du måste upptäcka ett nytt du  istället och det gör du framåt. 

Du integrerar det nya som du upptäcker i dig själv som inte alls stämmer överens med din självbild. Vad jag menar är att du måste tillåta dig själv att förändras helt enkelt, vilket tar tid och kräver en hel del tårar i pant. 

Det är inte bara negativt att tappa bort sig själv. Se det istället som att det finns plats för att skapa något nytt. Eller hur? Något som är starkare och kanske roligare."

Okänd  författare