Idag hade jag laddat upp och duschat och tvättat håret, sminkat mig och satt på mig "riktiga" arbetskläder för att jag skulle delta i ett digitalt möte som Länsstyrelsen i Stockholm anordnat.
Jag var så nervös för att vi förra veckan fick direktiv från arbetsgivaren att visa oss i kameran live när vi har möten och jag verkligen hatar det.
Jag får ångest, blir helt paralyserad av mig själv och tänker usch är det så här jag ser ut när jag rör mig och pratar. Jag kan inte koncentrera mig på något annat än mig själv. Det är verkligen jättejobbigt.
Vet ni vad som hände?
Jo, jag hörde inget när jag kopplade upp mig på Skype och efter en timme fick jag ge upp, efter att ha kallat in fjärrhjälp på datorn för att få ljudet att fungera, men de lyckades inte heller hjälpa mig. Jag kunde alltså inte delta i mötet på grund av tekniska problem och behövde aldrig visa mig. All oro för för ingenting. Så typiskt mig.
Att sakta lära mig att klara av att se mig själv själv "in action" på video, där det är omöjligt att kontrollera varje rörelse och minspel borde bli ett mål för för det här året. Att fotas är inte lika hemskt som att filmas, det har jag tränat på.