Är det dags att omvärdera ordspråket ärlighet varar längst? Skapar ärlighet mest konflikter? Önskar vi endast höra positiva saker och inte längre lyssnar till råd som kan innehålla obekväma saker som sårar vår stolthet.
Ord kan skada relationer mer än man tror. Men ord kan också hela och stärka. Om de sägs på rätt sätt och tas emot på det sätt som var avsändarens avsikt. Att bibeln talar om...att tala är silver att tiga är guld är ingen slump. Häri finns ett mycket viktigt budskap.
Min filosofi och hur jag uppfostrats är att alltid vara uppriktig oavsett om det jag har att säga är ifrågasättande, tillrättavisande eller en uppmuntrande. Likaså att säga vad man har på hjärtat direkt till personen ifråga istället för att gå bakom ryggen och prata med andra. Förtalar du någon kommer det att påverka och splittra er relation på ett eller annat sätt. Det är en regel och inte ett undantag.
Jag vill umgås med människor som är ärliga och uppriktiga. Som har mod att säga till mig om jag gör fel. Jag tror att jag behöver korrigering och tillrättavisning då och då. Men jag behöver också uppmuntran och vänlighet. Precis som alla andra.
Vi behöver både sött och salt i livet. Ris och ros. Glädje och sorg. Vatten och torka. För att växa.
Jag menar det jag säger. I stundens hetta kan jag överdriva något och orden bli onödigt hårda. Förlåt mig för det. Jag vill inte såra någon egentligen. Bara få personen att öppna ögonen och börja göra val som leder personens liv framåt.
För mig är det viktigt att det jag säger, har den verkan som den var menad att ha och hjälper personen framåt i livet. Ofta har jag märkt, så har orden en hjälpande effekt, om personen som känner sig sårad och kanske påhoppad av mig tar orden till sig, men inte utan ett pris som jag får betala, nämligen att den som har tillrättavisats tar avstånd från mig. Kanske det är en naturlag att det ska vara så? Att de enda relationer som håller om man är ärlig är de som är menade att bestå.
