I november kom halkan och jag trillade på cykeln och slog i höger nedre ryggen och rumpan samt sträckte mig, så det kändes ända upp revbenen... Jag som precis kommit igång med träningen! Nu blev det att vila i ett par veckor. Någonstans i januari kom dunderförkylningen på besök och stannade i ca 3 veckor. Då behövde jag vila ytterligare ett par veckor efter den.
Vad händer sen?Jo, en eller flera tår på höger fot börjar gnissla. Jag kan inte fatta varför, går och småklagar en månad, tills jag en dag tänker att jag måste kolla upp foten ordentligt och beställer tid hos distriktssköterskan en måndag. Hon tittar på foten och tårna och utbrister att de ser väldigt krokiga ut och kalla och stela och torra. Jo tack, jag vet! Jag blir inbokad hos en läkare en vecka senare och rekommenderas smörja foten ordentligt varje kväll.
När jag kommer till doktorn veckan därpå har jag vilat tårna, haft låga skor(gympadojor) masserat och smörjt in fötterna med massagekräm varje kväll och det var lite bättre tyckte jag, så jag återgick till högklackat igen, men aj aj, det gör ont! Och inte bara i foten och tårna utan i hela benet höften och ryggen...
Ca två ggr per månad går jag till en sjukgymnast och får Pilateslektioner för att stärka min rygg och hållning. Ett långt uppehåll har infunnit sig, eftersom både jag och sjukgymnasten varit förkylda i omgångar. Förra onsdagen var det äntligen dags igen. Sophiahemmet, där min sjukgymnast håller till, ligger cirka 5 minuters promenad från Tekniska högskolan och det enda jag tänker på när jag promenerar dit, är att jag har ont i tånaglarna, tårna, höften och ryggen på höger sida, vilket jag berättar för sjukgymnasten när jag kommer fram..
Hon undrar om hon får titta på foten under tiden hon gör det berättar jag att det samma fot som jag blev opererad för en nervskada när jag var tolv år eller rättare sagt en spekulerad nervskada efter att jag jag tränat så hårt på stengolvet i källaren. Jag berättar att jag fick gå på kryckor i två år sammanlagt, ett år före och ett år efter operationen ungefär,att det hela var väldigt traumatiskt eftersom jag under denna veva gick från självsäker och fri till inbunden och mobbad.
- Oj, oj vad de gör med små barn, svarar sjukgymnasten. Kanske själva operationen egentligen bara stökade till det hela och att om du bara vilat ett tag så kanske det gått över? Ja vem vet?!
- Åh nej, ska jag behöva höra det nu när jag är så gammal?! utbrister jag. Känslorna av hopplöshet över foten och vad den begränsat mig kommer över mig. Jag som ville bli dansare och som älskade att stå på scenen, innan det blev så där ont!
