Känner mig lite befriad faktiskt. Hade inte hunnit komma till den punkten där håret och jag blir ett, som det blev för fyra år sen när jag hade extensions i två omgångar à 6 månader. Tejphår no more. Keratinvax eller microringar passar mig bättre och är mindre dyrt i längden.
Men alltså, allvar, med håret försvinner styrkan. Mitt egna skruttiga hår är inte mycket att hänga i julgranen. Jag skäms! Anledningen till att jag inte satte om håret är att det faktiskt inte fanns tid.
Jag fick en tid hos veterinären med Simon samma dag och besöket tog inte som utlovat en halvtimme utan en timme och det gjorde att jag kom 45 minuter försent till Amanda på Rapunzel och hon hade en tid att passa och kunde inte både färga utväxten och sätta om håret, så det fick bli ta ut håret och färga utväxten och klippa topparna.
Jag fick med mig håret hem så jag kan ju sätta in det igen. Kanske vid nästa besök när jag ska färga utväxten.
Simon, min vita hankatt, fick beskedet njurproblem när veterinären tagit blodprov och ordinerade njurfoder som måste köpas hos veterinärer. Alla katterna kan gå över till fodret för det är bara bra för dem, så jag slipper ha skilda matplatser. Alltid något.
Veterinären klämde och kände på de båda knölarna som egentligen var orsaken till mitt besök och sa att de förmodligen var ofarliga men måste opereras bort, fast för att göra det måste jag göra ett besök hos en hjärtdoktor som kollar hjärtat först, då hon upptäckte blåsljud på Simons hjärta. Dessutom misstänkte hon artros i Simons höfter, då han har problem att hoppa upp i sängen och soffan, så hon ordinerade en inflammationshämmande och smärtstillande medicin, Metacam för det.
Nu är jag hemma och en kraftig förkylning om jag känt legat i startgroparna hela dagen har precis brutit ut. Life is not easy!