Livet går vidare

Livet går vidare. Det gör ju det! Så länge jag andas lever jag. Jag sörjer, men jag lever. Jag gjorde ett löfte till mig själv när jag satt med lilla Bea i famnen och lät henne somna in. Det är att jag ska vara mer närvarande med mina "kattgrabbar" och ta väl hand om dem, den tid de har kvar.

Alla är lika viktiga för mig. Simon har ett förhöjt njurvärde och två knölar som jag känner till. Veterinären tror visserligen att knölarna är helt ofarliga, en sitter på sidan i revbenshöjd och en i framtassen mellan de främre små rosa trampdynorna. Simons njurvärde kommer att följas upp.

Sebastian och Eduardo ska också få komma till veterinären. Sebastian har en liten knöl som växt vid korsryggsslutet. Känns lite mindre än en ärta. Upptäckte den i augusti tror jag och som sagt den har vuxit. Det verkar inte vara en fästing men man vet ju aldrig, i så fall en helt inkapslad sådan. Eduardo verkar helt frisk, men det skadar inte att kolla honom om man kan göra något för honom i förebyggande syfte. 

Foto: Simon är på bushumör.

Foto: Simon - titt ut! 

Foto: Eduardo speglar sig.