Jag får träffa en mycket sympatisk och kunnig veterinär som ger mig två alternativ. Antingen låta henne somna in eller gå "all in" dvs lägga in Bea för stor utredning där man tar ultraljud på njurarna, mäter blodtrycket, gör en omfattande blodprovsanalys samt sätter henne på dropp och fosfatbindande medicin för att försöka få ner det otroligt höga njurvärdet som de kallar akut njursvikt.
All-in alternativet är en chansning. Det finns inga garantier för att hon kommer att svara på behandlingen med så höga värden som hon har. Om hon svarar på behandling kan hon i bästa fall leva upp till ett år till eller så kan det krascha redan efter några dagar efter behandlingen. Hon är på väg att förgifta sig själv förklarar veterinären då njurarna släpper ut gifterna i kroppen som den inte klarar av att rena och det medför såriga slemhinnor i magsäcken som gör att hon är illamående och har konstant ont i magen (de kan även utvecklas magsår) Det är därför hon inte vill äta och dricka och det leder till att en nedåtgående spiral som gör att värdet skjuter i taket. Även om man tillfälligt får ner värdena kan man aldrig få bort sjukdomen.
Veterinären som undersöker Bea lyckas hitta ena njuren och när hon klämmer på den känns den ojämn och lite deformerad, vilket tyder på att det pågått under lång tid, kronisk njursvikt som det kallas.
När beskedet landat inom mig väljer jag att låta min lilla Bea somna in idag på Alla hjärtans dag. Hon somnar i min famn i samma rum som hennes mamma Esmeralda - för ett halvår sedan.
Foto: Bea i väskan hos veterinären. AniCura Djursjukhuset Albano.
Foto: Bea i min famn efter att hon fått avslappningsspruta och kanylen insatt.
Hon har inte fått insomningssprutan än. Jag bad veterinären att vänta lite
med den och ge oss tio minuter egentid. Spelade Carola för henne -
"Sov du lilla videung"
med den och ge oss tio minuter egentid. Spelade Carola för henne -
"Sov du lilla videung"