Eduardo har fått komma hem

Idag hämtade vi hem Eduardo. Moses följde med till Albano djursjukhus. Det var känslosamt. Han är med sina kära nu, alla som gått före.

xoxo
Sophia

Älskade Eduardo- vila i frid!

Både jag och Moses var med dig hos veterinären för att ta farväl. Moses och Eduardo har alltid haft en speciell relation. När jag och Moses började dejta så var Eduardo precis nyfödd och bodde hos mig eftersom jag är hans uppfödare. Eduardo kommer från Esmeraldas sista kull, E-kullen som föddes 2006-02-11 och han har aldrig lämnat oss för en annan familj då Moses och han fattade tycke för varandra. Därför blev Eduardo den 5:e katten i mitt katteri och jag har aldrig ångrat att han blev kvar hos oss. Det kändes helt naturligt att han tillhörde oss.

Eduardo, du som aldrig varit synligt sjuk och endast varit hos veterinären en gång när du var ca 3 år efter att ha käkat en lång tråd. Jag blev orolig eftersom du spydde ut tråd och jag fick dra upp tråd ur halsen på dig. Vi åkte tillsammans i taxi på natten till Bagarmossen och du blev inlagd på observation, då katter kan få tarmvred om de käkar tråd eller garn.  Men du tillfrisknade och jag fick hämta hem dig nästföljande kväll.

Busiga Eduardo, med åren blev du lite överviktig på grund av matglädje. Kommer alltid att minnas hur du viftade på svansen som en liten hund, jamade lite hest och alltid var glad.... du är saknad från djupet av våra hjärtan.

Älskade Eduardo, det här var inte väntat. Vi trodde vi skulle få minst 3 år till tillsammans. Men akut njursvikt ville något annat och istället för att åtgärda dina tänder som vi trodde var problemet, så var det dina njurar som inte ville jobba mer. Du blev 12 år och 8 månader, yngst av alla katterna. Vi älskar dig med evig kärlek och hoppas du får återse mamma Esmeralda och syster Bea och ”farbror” Sebastian i himlen.

Foto: Eduardo innan du somnade in  på Albano djursjukhus.

Foto: Vila i frid älskade Eduardo

Sista kvällen med Eduardo

Idag hos veterinären när Eduardo egentligen skulle göra ultraljud på hjärtat för att veta om han skulle klara av att sövas inför borttagning av tandstens på torsdag, får jag veta att hans blodprover som vi tog  igår visar att han har akut njursvikt.

Njurvärdet ligger 1000 över normala värdet, precis på samma sätt som det var med Bea i februari 2017. Beskedet om att han är dödssjuk kommer plötsligt. Att låta honom somna in redan idag men senast imorgon, är det som är bäst för honom. Det är ett hårt besked som jag måste leverera för Moses när jag kommer hem.

Foto: Eduardo vilar i trygg i Moses famn

Foto: Det är så rörande att se Moses och Eduardos tillit till
varandra

Foto: Strax dags att sova med matte

Eduardos andedräkt

Eduardos andedräkt har blivit dålig. Jag har känt det sedan början av oktober. Han äter sämre också, verkar som han har ont i munnen. Jag påpekade det hos veterinären igår och då sa hon att jag kunde ta med honom nästa gång jag kommer med Simon, så kikar hon på honom utan extra kostnad. Det lät ju bra, men frågan är om jag kan vänta så länge?

Jag tycker Eduardo verkar hängig. Han vill vara nära mig hela tiden, jamar mer än vanligt och sover i sängen varje natt tillsammans med mig och Simon.

Känner dåligt samvete att jag brytt mig för lite om Eduardo då jag har fullt upp med att sköta Simon.  Därför kontaktade jag en uppfödare som lagt ut en annons på blocket om att hon vill omplacera en eller två av sina honor. Jag tänker att Eduardo behöver en kompis när Simon fått somna in. Uppfödaren svarade på mitt första meddelande, men hon har inte svarat  på mitt andra meddelande där jag skrev att jag gärna kommer och hälsar på för att titta på hennes katter. Vi får se hur det går.

 Moses säger att jag mobbar Eduardo när jag säger att han har dålig andedräkt, men jag känner den faktiskt ganska så starkt. Shampot som jag köpte har jag prövat på Eduardo. Han blev renare men det kom tyvärr tillbaks igen på hans päls och det luktar illa. Det kommer från hans saliv. Han har börjat dregla när han sover. Jag tror inte att jag kan vänta till nästa gång jag ska på återbesök med Simon för att få honom undersökt. Det får bli den här helgen eller nästa vecka. Något är fel!

Eduardo

Eduardo är en busig katt som aldrig har varit rädd för att utmana de andra katterna. Hiearkier och rangordning verkar han inte bry sig om. Numera har han ju endast Simon som han kan busa med. Simon tillåter det till viss del, men trots sitt hälsotillstånd är han fortfarande alfahanen i huset, även om han är en väldigt snäll sådan. Ibland funderar jag på hur det blir när Simon fått somna in och det bara är Eduardo kvar. Ska vi skaffa en kattkompis till honom då?

När jag och Moses precis börjat dejta varandra föddes Eduardo och hans tre syskon, den 11 februari 2006. Det blev E-kullen och den skulle bli Esmeraldas sista kull. Eduardo och Moses fattade tycke för varandra redan från början och har haft ett speciellt band till varandra alltsedan dess.

Eduardo har bara varit hos veterinären en gång förutom när han blev vaccinerad och besiktigad vid tre månaders ålder. Eduardo blev inte borttingad och bortadopterad till en annan familj som de andra kattungarna i kullen. Han stannade hos oss. 2009 när Moses åkt till Accra för att söka uppehållstillstånd, åt Eduardo en lång garntråd och jag fick åka in till Bagarmossens djursjukhus mitt i natten och lägga in honom där för observation. Trådar kan nämligen ge tarmvred. Jag upptäckte att han ätit garnet för att han spydde upp delar av det och jag fick till och med dra upp lite ur halsen på honom. Nästföljande kväll kunde jag hämta hem honom. Hela kalaset kostade runt 11 000 kronor. Tur att jag har försäkrat alla mina katter.

Eduardo har börjat ty sig mer och mer till mig ju äldre han blir. Han sitter ofta tyst och betraktar mig när det är dags att ge Simon medicin eller mat och vatten. Bland undrar jag om han ledsen för att jag bryr mig så mycket om Simon? Men i nästa sekund slår jag bort tanken och tänker istället att det kommer att komma en tid när jag får bry mig jättemycket om Edaurdo. När Simon har gått ur tiden.

Foto: Eduardo

Foto: Eduardo så fin!

Gotlandsresan blev inställd

Gotlandsresan ställdes in i sista sekund på grund av min axel/ arm / skuldra och mammas och pappas flytt från Soldattorpet till Rud. Två saker vi inte visste skulle inverka på resan när jag bokade den i april.

Mina semesterdagar består av vila, promenader, sjukgymnastik och mycket gos med katterna. Det är varmt, men jag vill inte klaga. Vi har fått en fin sommar i år. Tack för allt det goda, Gud!

Foto: Mina trogna kelgrisar.

Livet går vidare

Livet går vidare. Det gör ju det! Så länge jag andas lever jag. Jag sörjer, men jag lever. Jag gjorde ett löfte till mig själv när jag satt med lilla Bea i famnen och lät henne somna in. Det är att jag ska vara mer närvarande med mina "kattgrabbar" och ta väl hand om dem, den tid de har kvar.

Alla är lika viktiga för mig. Simon har ett förhöjt njurvärde och två knölar som jag känner till. Veterinären tror visserligen att knölarna är helt ofarliga, en sitter på sidan i revbenshöjd och en i framtassen mellan de främre små rosa trampdynorna. Simons njurvärde kommer att följas upp.

Sebastian och Eduardo ska också få komma till veterinären. Sebastian har en liten knöl som växt vid korsryggsslutet. Känns lite mindre än en ärta. Upptäckte den i augusti tror jag och som sagt den har vuxit. Det verkar inte vara en fästing men man vet ju aldrig, i så fall en helt inkapslad sådan. Eduardo verkar helt frisk, men det skadar inte att kolla honom om man kan göra något för honom i förebyggande syfte. 

Foto: Simon är på bushumör.

Foto: Simon - titt ut! 

Foto: Eduardo speglar sig.

Min nya vas i jadegrönt

Igår hittade jag en så fin vas på en affär i Nacka Forum som heter Detailstore. Idag när jag skulle fota vasen tyckte en familjemedlem att allt handlade om honom. Låt gå för det då, Eduardo 😊

Foto: Min sötnos Eduardo poserar med vasen.

Esmeralda är piggare

Vi har bytt från rosa tabletter till ett foder utan jod som ska minska T4-nivån. (sköldkörtelhormon). Nu är det bestämda mattider och skilda rum som gäller under matstunderna. De andra katterna får äta hennes mat- så länge de äter sin egen också.

En penicilinkur gjorde att hon repade sig från det kritiska läget för 2,5 vecka sedan. Hon får luftrörsvidgande medicin som hon inhalerar en gång dagen.Vi har skippat kortison via inhalator. Istället endast en kortisontablett om dagen plus 1/4 bloddtryckssänkande Norvask.

Jag har intensivbehandlat henne med Aloe Vera som hon fått dricka i 3 veckor nu. Hon är smal, hostar fortfarande, men är på det hela taget mycket piggare. Pälsen som har varit sträv och obefintlig förutom på bröstet har börjat komma tillbaka och hon börjar se ut som när hon var kattunge. Vi tar en dag i taget, Loppan och jag. På tisdag ska vi till veterinären på Albano igen för uppföljning.

Jag känner mig så glad idag!

Foto: Esmeralda börjar se ut som när hon var kattunge, för hennes päls
har börjat växa.

Foto: Fina Bea vill också bli fotograferad

Foto: Så även Eduardo

Foto: ....och storpappan Simon