Vad gör du för att plastbanta ditt hem?

Plastbanta. Vilket märkligt ord egentligen. Det ordet fanns inte när jag var liten. Men nu finns det. Jag tycker själv att jag gör för lite. Jag sorterar plast när jag slänger saker, väljer hellre trämaterial eller aluminiummaterial än plastmaterial som köksredskap när jag köper nytt.

Samma gäller skålar. Köper hellre glasskålar, än plastskålar. Förvarar överbliven mat i porslinsmaterial, dvs på en porslintalrik med en djuptalrik i porslin som lock i kylskåpet, eller direkt i grytan som ställs in i kylskåpet när den svalnat.

Har börjat köpa matolja som olivolja och rapsolja i glasflaskor istället för plast och föredrar att köpa drycker i glasflaskor om det går. 

Jag tycker att skatten på plastpåsar är extrem men har inte slutat köpa dem för det. Kanske jag tänker lite extra innan jag köper en extra, försöker ha med mig en påse när jag går till affären, eller lägga maten i en väska. Däremot köper jag nedbrytningsbara bajspåsar till Puppy love. 

Många bäckar små för att dra mitt strå till stacken. Funderar på  att gå över till diskborstar i trä, men inte kommit riktigt dit än. Vi har ingen diskmaskin så vi konsumerar en del diskborstar. 

Tror att det är bättre att göra sitt bästa än inget alls. 

Xoxo Sophia

Det ska löna sig att göra rätt

Jag oroar mig för de äldre i samhället. De som burit oss. Jag önskar att de som betalat skatt hela livet och varit plikttrogna det svenska skattesystemet ska få valuta för det när de gått i pension. Att de ska få den sjukvård de förtjänar och inte försummas på ålderdomshem. Det ska löna sig att göra rätt. Att leva vitt och inte fuska.

Mångkultur såsom den tillåts idag skapar problem i Sverige

Kära vänner, det här med kulturella skillnader. Jag går igång så fort jag läser om att någon människa, oftast en kvinna eller ett barn far illa på ett sätt som vore helt oacceptabelt i Sverige för låt oss säga 30 år sedan. Men nu ”tillåts” det - i Sverige pga av alla politiskt korrekta människor som hellre försvarar omänsklig kultur för verka fromma och av rädsla för rasiststämpeln.

All kultur som inte har med mat och dryck, musik, dans och glädje, mode och konst bör vi höja vår röst emot för att skydda människorna som kommer till vårt land. Vårt land ska vara en fristad från det människor kommer ifrån och flyr ifrån.

Du som tänker att det är deras kultur - låt dem hålla på - du har fel,  för uppenbarligen så ligger många kulturer århundraden efter vår exempelvis när det gäller mänskliga rättigheter. Vi har en utvecklad jämställdhetskultur som vi kämpat för i Sverige och som vi borde vara stolta över. Låt inte alla de som gått före oss bli besvikna!

Barnens rätt till andlig utveckling

Jag läser en krönika av Alf B Svensson i tidningen Dagen att alla barn har rättigheten till andlig utveckling enligt FN:s barnkonvention. En rättighet som de flesta föräldrar i Sverige inte känner till eller inte bryr sig om. Visste du om den rättigheten? Jag erkänner, jag visste inte om den. Jag har inga barn, men ändå...

Min mamma och pappa berättade om Gud och Jesus för mig när jag var liten och jag fick gå Filadelfiakyrkans söndagsskola där jag växte upp.

Jag blev inte påtvingad en tro utan fick själv välja att tro eller att inte tro på det glada budskapet. Jag är tacksam för att jag fick budskapet berättat för mig redan som liten.

Jag är glad för att mina andliga öron lyssnade redan då. För vi har alla andliga öron och vi har alla fått ett mått av tro nerlagt i oss. Men Gud tränger sig inte på. Han låter sig finnas för dem som söker honom. Tron är en gåva liksom livet. Vi är förvaltare av båda.


Om du närmar dig Gud med ett steg kommer han skyndsamt emot dig med två eller tre steg. Så mycket älskar han dig! Just dig! Ibland sätts vi på prov, det är livet. Men han är där i alla lägen, om vi förtröstar på honom.

Jämställdhet och trygghet- en hjärtefråga

Jag läser ett offentligt inlägg av Sara Mohammad, kvinnan som lyft upp det hedersrelaterade våldet i ljuset och på den politiska agendan. Hon har delat en artikel från aftonbladet som handlar om att diskrimineringsombudsmannen tillåter, säger ok till skilda badtider i vissa fall. Artikeln hon delat gör mig upprörd.

Med detta ok, säger vi ok till att vissa män får fortsätta ha sin bild om kvinnokroppar som något som är farligt för dem, då de inte kan lägga band på sin sexualitet, med andra ord tillåter vi den vridna kvinnosynen de har, som inte är jämnställd någonstans. Vi säger ok till att kvinnor vill dölja sig och inte våga släppa loss i en baddräkt med utsläppt hår och visa sin hud och sina former. Det är ju Gud som skapat oss olika, varför ska det döljas? För mig är det inte jämnställdhet. Det är bakåtsträvande. Segregationen i samhället ökar när det som i realiteten är "diskriminerande" stämplas som helt ok.

De som höjer sin röst mot detta blir dess värre själva diskriminerade och stämplade som främlingsfientliga och ...fober för att tystas. Därför kniper de flesta svenskar igen sin mun. Inte många vågar säga sin åsikt öppet om den bryter mot det "rätta tänket", såsom media vill att vi ska tänka. Så tråkigt. Landets demokrati känns urvattnad och tillrättalagd.

Jag är varken främlingsfientlig eller ...fob, jag är för jämnställdhet, jag är för ett tryggare Sverige, för
v a r e n d a  e n  som bor i Sverige.

Jag känner inte igen mig längre i det land jag växte upp

 Jag sörjer varje gång jag ser en slöja. Det finns inget fint eller rebelliskt över slöjan, burkan eller "what ever" som bärs i religionens namn. Det är kvinnoförtryck. Märkligt att så många försvarar den.

 För det är inte vad vi har på oss som visar hur rena vi är på insidan. Det är bara religiöst dravel.

Jag känner inte igen mig längre i det land jag växte upp och sörjer det Sverige som en gång fanns. Vi ska vara så toleranta att vi glömmer vårt arv. Vårt kristna arv som format oss i århundraden. Landet som många sett som en fristad är på väg att förändras och de som styr vårt land verkar förblindande av det som sker.

Frihet för vilka? För folket eller frihet för de demoniska krafter som vill påverka oss i riktning mot samma ande som råder i länder som Syrien, Saudiarabien, Iran, irak med flera. Där det alltid är krig och motsättningar. Gud hjälp oss att vakna och förlåt oss för att vi inte förvaltat det vi fått av dig.

Min bön är att fler ska få möta dig Jesus Kristus som sin frälsare och Herre - inte minst våra vänner från länder av en annan religion och att de fästen som "satt sig" i vårt land som vill skada demokrati, mänskliga rättigheter och jämställheten ska vittra sönder. I Jesu namn jag ber.
Amen

Läs mer här
http://www.svd.se/feodal-machokultur-rader-i-fororten

På vilket sätt är det rebelliskt och modigt att bära en hijab?

Att dölja sin hals, sitt ansikte och sitt hår med en hijab och kalla det rebelliskt och modigt? Det är så Semanur Taskin, språkrör för Grön Ungdom i Stockholmsregionen, uttrycker sig iallafall. Du kan läsa artikeln i Aftonbladet debatt.

Jag förstår inte logiken i detta påstående? I så fall är hon och alla de kvinnor som bär hijab "frivilligt" endast rebelliska mot oss infödda svenskar och  assimilerade "svenskar" som inte förstår det fina med en hijab.

Svenska gifta kvinnor bar också sjal eller huckle över håret för 100 år, men därefter släpptes kravet bit för bit i och med sekulariseringen och uppluckringen av gamla normer. Vi lyckades frigöra oss och idag är det en självklarhet att kvinnor inte räknas som en mans ägodel. Vi visar stolta vårt hår och ansikte och hals. Vi skäms inte och har inget behov av att dölja oss. Det känns omodernt.

Vi är egna individer på lika villkor som mannen. Att vi fortfarande kämpar med att få lika lön som män för samma utförda arbete, är en annan femma. Vi har inte nått ända fram i jämställdhet, men vi har kommit långt.

Vi har uppfostrat våra pojkar i generationer att respektera kvinnor utan att kvinnan ska behöva dölja sig på olika sätt för det motsatta könet och dess primitiva natur.

Men uppenbarligen har mammorna till  muslimska "bokstavstrogna män" om man ska hårdra det, inte lyckats på samma sätt med sina söner. Kanske beroende på den kulturella uppfostran? Eller den religiösa övertygelsen om att dessa män inte kan tygla sina sexuella drifter om inte kvinnan döljer sin hud, sitt hår, sina former och allt det vackra, såsom Gud har skapat dem.

Det finns inget feministiskt eller rebelliskt i att försöka leva i ett ålderdomligt tänkande som i grunden vill hålla kvinnan på plats och inte ge henne lika stort utrymme och frihet som mannen. Stå upp för friheten att slippa bära ett visst klädesplagg för att bli respekterad. Vill du som muslimsk kvinna vara rebellisk och modern, ta av dig slöjan!

När badandet blev en religiös maktfråga och en jämställdhetsdebatt

Foto: När att bada blev en jämställdhetsdebatt

Igår följde jag nyheterna och återigen blir jag påmind om varför jag så sällan läser eller följer debatter och samhällsnyheter. För jag blir så upprörd, ledsen och frustrerad.

I dagens ljus ser jag att det finns värre saker än att det faktum att jag undviker att bada i badhus tillsammans med dem som har klädskynken istället för baddräkt på sig, på grund av sin kultur. Igår tyckte jag att det inskränker på min frihet att inte få simma tillsammans på lika villkor - män och kvinnor och barn. På det sätt vi badade i Sverige när jag växte upp. Idag känns det lite fjuttigt i jämförelse med de stora världsproblemen. Jag klarar mig bra utan att bada i badhus. Det är inte så viktigt för mig.

Men om uppdelning av badtider är början på en etablering av den kultur som många flytt från och mått dåligt av, då är frågan inte alls fjuttig längre. Om man ska ta Sara Mohammad som skrev inlägget Skilda badtider bevisar islamisternas makt, på allvar.

Framför våra ögon viftas uppmärksamhet på SD:s propaganda mot de fattiga EU-migranterna, regnbågsfärgade flaggor, nej till negerboll och ja till chokladboll, den nya kärnfamiljen med flera mammor och pappor och barn och mycket fokus på Zara Larsson, en ung feminists twittrande som delat in svenska folket i två delar- för eller emot "mediahoran",som den unga feministen kallats av den senare delen.

Under tiden som vår uppmärksamhet riktas mot allt det här, pågår andra krafter vi inte ser. Krafter som vill styra politikerna för att nå sina mål. På sociala medier florerar mängder med inlägg om rädslan för att SD ska få makten. Fattar ni inte att ge dem uppmärksamhet bara vattnar ont? Medan vi fajtas med varandra om vem som är rasistisk eller inte, breder såväl det islamska, hinduiska, buddistiska inflytandet ut sig och in sig i vårt land och börjar påverka vår politik, våra lagar och regler. Påverkar hela vårt samhälle.

Våra kristna moraliska grundvärderingar som genomsyrat landet Sverige i århundraden urvattnas, blandats ihop i en märklig kristen ekumenik med influenser från andra religioner och kulturer. Allt ska tillåtas och tolereras, annars tolkas det in i ordet  r a s  i s m eller någon form av fobi. Homofobi, islamofobi. Detta till följden av att laglösheten, omoralen och själviskheten breder ut sig. Kärleken kallnar. Vi biter oss själva i svansen.

Ett nytt tänkande föds, med strävan om enhet i allt. En världsreligion, en politisk makt, en värlsekonomi. Peace. Världsfred. Det låter så bra? Den nya tiden som tyvärr också är början på slutet för den här världen. Precis som Gud har bestämt.  

När jag tänker på allt det här, som jag inte direkt kan påverka, känns det tungt att bära. Hopplöst liksom. Jag blir också medveten om min egen otillräcklighet och alla fel och brister jag har. Hur liten jag är. Då tackar jag Gud för hans nåd och omsorg och kärlek som är varje morgon ny för alla. 

I hans närhet är jag alltid trygg. Det blir viktigast av allt. Oavsett omständigheterna. Om jag håller blicken fäst på Gud blir jag glad i hjärtat och jag viskar hans namn. "Jesus".